En dag utan planer. En bra dag för en introvert 
Att ha tråkigt är något som sällan drabbar mig. Jag kan gå en hel dag härhemma och bara fixa och greja med olika småsaker. Särskilt såna här dagar efter att man sovit dåligt på natten. Man känner sig tung och seg i kroppen och går liksom på lågvarv i tankeverksamheten. Sömnen är superviktigt för mig (fast det är den väl för alla?) och när jag som nu de senaste nätterna inte känner att jag sovit så mycket som jag borde så går jag in i ett slags ”zombiestadie”. Man gör det man måste göra men det kräver koncentration och motivation .
Vet inte varför men har sovit så ”lätt” på sistone. Vaknar flera gånger av ? Ja vad? Är just det jag inte vet. Känns bara som om man inte har riktigt ro i kroppen.
Visserligen har Sv snarkat en del ett tag nu, förmodligen för att han inte varit riktigt frisk på ett tag och lite spänd i kroppen på grund av att ständigt gå och vara beredd på ett anfall av kristallsjukan. Men jag kan inte skylla allt på honom heller för två nätter i rad har jag gått upp på övervåningen och lagt mig istället. Dels för att komma ifrån snarkningarna såklart men också för att undvika att hela tiden ligga och putta på honom och därmed väcka honom ur sömnen.
Räcker väl med att en av oss sover dåligt!
Men trots att jag sovit uppe så har sömnen blivit störd av olika anledningar. Första natten kan jag nog skylla på våran bäddsoffa som verkligen inte är den bekvämaste och andra natten , natten till idag alltså var det någon här i byn som tyckte att alla grannar också skulle få lyssna till deras ”dunka dunka” musik hela natten.
Sen började Findus jama och ha sin konsert mitt i natten någon gång.
Han har börjat med det på äldre dar och vet inte om han bara känner sig ensam eller har ont någonstans? Eller känner sig förvirrad kanske?
Har slutat gå upp för att se om han vill ut eller om maten är slut för det är aldrig det som är problemet. Till slut lägger han sig igen och sover vidare. Har hört att äldre katter ofta gör såhär men ingen vet väl riktigt vad det beror på?
Inatt sov …eller låg kanske jag ska säga för det känns inte som om jag sovit särskilt många timmar…jag i äldste sonens rum och vid ett tillfälle, mellan dunkmusiken och kattjamningarna så hamnade jag i en dröm som känns sådär otroligt verklig.
I drömmen låg jag i precis samma rum och säng och jag var till och med medveten om att Samus låg på en filt i ett av hörnen så hela situationen i drömmen var precis som i verkligheten. Där ligger jag och försöker slappna av och sova men plötsligt blir jag medveten om ett ljussken inne i rummet i hörnet där Samus ligger. Jag känner att jag först blir lite rädd och inte vågar titta men skenet blir starkare och till slut tänker jag att ..ja men tänk om det är någon från ”andra sidan” som vill hälsa på eller meddela någonting, nu måste jag tvinga mig att titta även om jag egentligen inte törs…så jag bestämmer mig för att öppna ögonen och i samma stund som jag gör det så känner jag hur jag ”åker ut ur” kroppen och dras ner mot fotändan av sängen.Nu har ljuset slocknat men jag känner att det är någon i närheten i mörkret. Vet att jag säger. Jaha då ska vi se vem det här är nu då…och då kommer en liten gestalt fram men det går inte att urskilja vem det är för att det är för mörkt.
Ser ändå att den skakar på huvudet…glider förbi mig samtidigt som den sträcker ut ena handen som för att visa att jag ska följa med i riktning mot dörröppningen. Jag blir glad och tänker att …ja va spännande…jag är utanför kroppen och ska få följa med den här någonstans…så med hjälp av tanken börjar jag röra mig emot den, lika svävande som den i luften men…så fort ja kommer utanför sängkanten märker jag hur jag tappar kraft och sakta, som en ballong ungefär sjunker ned på golvet. Jag hinner känna hur jag landar på det kalla trägolvet och ser hur ”figuren” glider iväg ifrån mig ut genom dörren och sen hörs ett susande ljud och i nästa stund sugs jag tillbaka in i kroppen. Då vaknar jag med ett ryck och tänker att …tusan vad synd att jag inte lyckades hålla mig kvar i det där tillståndet.
Ja och efter den här drömmen blev det ju ännu svårare att somna men måste ha gjort det till slut i alla fall när jag plötsligt vaknade och klockan var strax över åtta.
Idag på morgonen när jag satt ute på bron och bara lyssnade medan Line nosade runt lite så hör och ser jag ett svanpar komma flygande nere vid skogskanten.
Vilken skön känsla det ger nu att få dessa små vårtecken. Man blir genast lite piggare och gladare av det. Snart ska vi äta lunch och förhoppningsvis sen ta oss ut på en skogsprommis. För hur lite man än sovit så kan man alltid ”tanka” energi ute bland träden i skogen.
Människornas egen ”bensinstation”!
Britta