Har känt mig totalt orkeslös de senaste två/tre dagarna. Trodde och inbillade mig att det skulle vara bättre idag. Tyckte på morgonen att ”Jo, idag känner jag mig piggare. Idag ska jag göra det och det och det..koka mer lingonsylt, röja och städa lite härinne (som inte blivit gjort i helgen), bära in ved, krypa ner i pannrummet och fylla på salt i vattenfiltret, planera mat och handla…osv!”
Ingenting av det är gjort hittills och nu ligger vi för andra gången idag i sängen igen efter att ha ätit lunch. Det vi lyckats göra är att åka ner en sväng ”på stan” och handlat lite extra till ett besök av en barndomskompis till Sv som kommer imorgon.
Ute faller snön ner i mängder och kung Bore verkar ha bestämt sig för att lägga in en stöt för att inte förlora greppet om sitt vinterlandskap. Han börjar väl känns sig lite hotad nu när mars rullar på i snabb takt.
Och härinne ligger vi i sängen, jag, Sv, Line och Selma. Mitt i tröttheten som känns helt oemotståndlig har jag fått lite extra ont i armen och skuldran efter att jag och yngste sonen körde omkull med sparken på väg hem från syrran i lördags.
Var nog främst mitt fel eftersom jag fick panik när han körde så fort nedför backen i mörkret och satte ner en fot för att bromsa. Alla som kört spark vet då hur svårt det blir att manövrera den i hög hastighet när någon sätter i en fot på bara ena sidan, men jag tänkte bara på att få ner farten då jag var livrädd för att det skulle finnas asfaltsfläckar som inte skulle synas i mörkret.
Och visst fick jag ner farten men det slutade också med att sparken välte och av for jag med dunder och brak. Till saken hör också att sparken är trasig så den är ostadig att sitta på vilket gjorde att jag kände mig ännu mer rädd för asfaltsfläckar. Naturligtvis så var det min redan onda känsliga sida som fick ta värsta smällen (vilket jag också hade som skräck i tankarna när farten började bli alltför hög) så nu har jag lite extra ont vilket känns så himla onödigt. Räcker med det som gör ont lite var och varannan dag kan jag tycka.
Men det hör kanske lite till årstiden också, det här med tröttheten. Många är nog trötta och orkeslösa nu när vintern närmar sig slutet. Vi behöver ljus och värme för att fylla på batterierna nu. Men nu ska jag ta och somna till en stund igen innan jag och Line ska gå och möta sonen. För hur trött man än är så har man ju en hund som behöver komma ut och röra på sig. Sparken tar vi med men den här gången sätter jag mig inte på för att få skjuts hem. Han får åka ensam så att han kan köra så fort han vill
Britta