Ja då är man snart tillbaka i ”vardagen” igen. Slut på julgodisätande och småkakemumsande hela dagarna. Granen är utkastad och varenda tomte är förpassad till kartongerna i garderoben i nästan ett år framöver.
På torsdag börjar jag jobba lite som timvikarie på städ åt kommunen och visst känns det på ett vis skönt att få lite vardagliga rutiner igen.
Kaloriräkningen är i full gång även om jag kanske inte lyckats hålla det till absolut punkt och pricka än. Håller på och testar och experimenterar med fördelningen och har ändrat lite på antalet på morgon och förmiddag.
Inser att jag måste ta av eftermiddags och kvällsmålet för att kunna äta mer till frukost.
Frukosten har alltid varit viktig för mig och jag har till skillnad från många andra nästan bäst aptit just tidigt på morgonen.
Då snålar jag hellre på mellanmålet mellan lunch och middag, och likaså på kvällsmålet innan jag lägger mig.
Blir spännande att se om det kommer att minska något på vågen också. Tror att jag väntar två veckor nu innan jag väger mig igen för att se ett mer tydligt resultat. Då vet jag åt vilket håll det går. Uppåt, nedåt eller i stort sett ingenting.
Uppåt borde det åtminstone inte gå men att man står still är inte omöjligt. Är lite knepigt det här med förbränning eftersom man faktiskt kan äta för lite också för att få igång den.
Promenaderna fortsätter vi i alla fall med och nu när all denna snö har kommit så tar de extra bra när man får ”pulsa” lite.
Igår skulle vi gå våran vanliga skogsrunda men insåg att vi fick nöja oss med en bit av den och sen vända igen eftersom snön som kommit ibland nådde upp till knäna.
Så motion fick vi trots att vi bara gick en tredjedel av den vanliga sträckan.
Idag ska vi göra ännu en ”bravad” ( i våra mått mätt alltså) då vi måste lämna in bilen på vindrutebyte och ska promenera hem ifrån Rättvik (Rättviks samhälle) sen.
Det är nog ca 7-8 km att gå från bilverkstaden så det blir en bra dagstur.
Ser fram emot det båda två då det blir lite som ett äventyr. Hinner ju bli mörkt så det är pannlampor som gäller men det gör det bara roligare. Sv tyckte till och med att mörkret skulle vara en fördel ”för då ser man inte riktigt hur långt man har att gå” som han uttryckte det, och det har han nog rätt i för ingen av oss är väl egentligen så road av att gå på vägar som man knappt ser någon ände på.
Men nu är det en liten vovve som gnyr om att få gå ut så det är väl bara att lyda.
Ha en bra dag!
Britta