lillasysterfix

Ja om inte en av Svs systrar skickat ett sms och påmint honom om min födelsedag så kommer vi aldrig att få veta om han hade kommit ihåg det eller inte  

Ännu en gång har alltså kvinnans förmåga att ha koll på en sak som denna räddat mannen. Bara en sån sak som att det är hans syster borta i Edsbyn och som vi ju tyvärr inte träffar alltför ofta som har koll på och påminner om min födelsedag efter endast tre år tillsammans tycker jag säger en hel del. Hade det varit hans bror (som vi träffar än mer sällan) som påmint DÅ hade jag blivit tyst kan jag lova…
Låter som om det här är en jättestor ”grej” för mig att komma ihåg födelsedagar men är inte så jag menar…tycker bara att det är intressant att fundera och filosofera kring detta med varför det är en sån skillnad mellan könen.

Måste ju ha med någon uråldrig överlevnadsgrej att göra? Kvinnorna var hemma och hade koll på göromål och barn medan männen kunde koncentrera sig på EN sak, nämligen att se till att fälla ett byte. Är väl därför de blev så mycket mer fysiskt starka än oss också.
Vi hade inte lika mycket fysiskt krävande uppgifter men däremot fick vi en större förmåga att ha flera saker i ”huvudet”. Vi skulle ha koll och överblick över alla till synes små men ändå så viktiga detaljer för att allt skulle funka helt enkelt.
Tyvärr så sitter ju detta kvar än idag då vi strävar efter jämlikhet och väl har kommit en bra bit på väg där vilket dessvärre gör att vi kvinnor ofta ”bränner ut” oss pga att vi numer både ska ”jaga bytet”  hela dagarna OCH ha koll på allt på hemmaplan.
Där har våra kroppar, själar och hjärnor ännu inte hunnit ifatt i utvecklingen så en efter en ”stänger bara av” och ”lägger ner” verksamheten….nej….nu klarar jag inte av mer….hjärnkontoret blir överbelastat och när hjärnan inte längre lyckas sortera och organisera allt som kommer in skickar den ut en massa konstiga symptom i kroppen istället.
Någonstans måste ”skiten ut” så att säga och till slut ligger vi där som avstängda robotar som fått in ett riktigt elakt virus i databanken.

Bara för att inte reta upp någon alltför mycket så vill jag såklart tillägga att det självklart inte gäller ENBART kvinnor. Vet att det också finns massor av män som får ta för stort ansvar, mår dåligt och går ”in i väggen” men misstänker att andelen kvinnor är högre? Ska nog kolla lite statistik på det kanske innan jag säger något bestämt?

I alla fall, om vi ska gå tillbaka till min födelsedag, så gick jag igår och väntade på vem som skulle höra av sig först och som jag misstänkte så blev det min mor.
Skickade inget sms till Sv på frukostrasten vilket jag alltid gör annars för att se om HAN skulle göra det istället. Nej…frukosten gick och inget sms. Väntade till elvarasten och skickade fortfarande inget vilket är väldigt lång tid utan kontakt för oss två men ….nej…fortfarande ingen reaktion.
Vid kvart över tolv pep det till i telefon och ärligt talat så blev jag ganska överraskad när det var Sv som grattade …men misstänkte att antingen har han sett det i almanackan hemma i köket eller så har han hunnit läsa bloggen på morgonen…men nu var det ju inte något av det…det var ju såklart en syster till honom som påmint, en kvinna    

Han erkände det när jag senare frågade hur han kunde komma ihåg vilken dag det var…men påstod att han självklart hade kommit på det själv ändå senare även om syrran inte ryckt in.
Men…det är ju det vi aldrig får veta nu.

Sen måste jag väl tillägga att jag även i år fick en helt underbar orkidée. En sån där ”äkta” riktig orkidée som är inköpt i en blomsterhandel och inte på hemköp eller Willys för 98 kr, vilket är det sätt jag själv alltid skaffar mina orkidéer på.
Ska ta en bild på den senare då ljuset igår inte var det bästa för att kunna återge vilken färg den har. På fotona jag tog igår såg den mest rosa ut men i dagsljus är den liksom mer åt det begiebruna hållet. Som kaffe med mjölk i och den här hur fin som helst.
Har aldrig sett en sån färg på en orkidée!

Men nu måste jag sluta och koncentrera mig på att komma iväg till jobbet, för även om jag är kvinna så kan jag åtminstone inte blogga och göra mig i ordning samtidigt…..    

Ha det!

Britta