Ja idag är det min födelsedag och siffran för dagen är 44. Känns som en bra siffra tycker jag! I år ska jag göra ett roligt test. Ska inte nämna något för någon härhemma så får vi se vem, om nu ens någon kommer ihåg det…att det är min födelsedag alltså!
Hihi…det ska bli spännande. Har märkt att det inte ligger i mäns natur att komma ihåg födelsedagar..undrar varför det är så?
Tur att man själv inte bryr sig särskilt mycket om det. Många tar nog illa upp och blir sårade om de inte blir ihågkomna på sin dag men för mig betyder det faktiskt inte något särskilt.
Att fylla ett år till, vad gör det för skillnad egentligen?
Inte nu vid den här åldern i alla fall. Annat var det när man var tonåring…närmade sig ”moppedagen” och sen ”körkortsdagen” och till sist ”systemetdagen”.
Vid 22 hade jag fått min första son och vid 24 den andra och sen efter det rullade ju ens egna födelsedagar ganska obemärkt förbi…skönt tycker jag som inte gillar uppmärksamhet.
Så om man fyller 39, 44 eller 51 spelar inte så stor roll tycker jag och behöver inte uppmärksammas på något vis för min del.
Och tänk hur man förändrar sin syn på det här med ålder. När man var ung tyckte man att 40 åringar var så gott som ”över och förbi” liksom. :)
Vad kunde de ha för glädje i livet?
Nu känner man knappt att livet har börjat…i alla fall inte det liv man drömmer om mest. Det är nu man känner sig själv och vet hur man vill ha det för att må riktigt bra.
Mina systrar och min mor kommer garanterat att komma ihåg mig och skicka ett grattis idag, likaså min moster men de ”manliga” av mina närmaste kommer nog inte att överraska i år heller …hihi 
….lite gulligt också faktiskt att de kan gå och vara så omedvetna om detta med födelsedagar.
Nästan fascinerande att man kan vara så frånvarande på ett område…men men, säkert har jag också någon gång kanske glömt någon kusins eller kompis födelsedag men inte riktigt som jag kan komma ihåg…att jag glömt alltså!
Tycker ändå att man har det där lite ”i bakhuvudet” hela tiden. Att jaha, nu är det ny månad, få se…vem fyller år nu då…osv!
Men icke i männens hjärnor….(finns såklart undantag och än finns ju tid att överbevisa mig om att så inte är fallet för dagen är ju inte slut än)…..de går nog omkring och lever sitt liv, tryggt medvetna om att det där med födelsedagar, det håller ”kärringen” koll på … ;)
Hörs och ses!
Britta