Lyssnade på ett radioprogram idag som handlade om ännu okända naturfolk i regnskogen. Folk som lokalbefolkningen till viss del kände till eftersom de ett fåtal gånger och av misstag råkat stöta på varandra vilket tyvärr oftast resulterade i aggressivt bemötande från naturfolken. En 20 årig man sägs te x ha blivit dödad av en pil från något av dessa folk.
Den allmänna uppfattningen är alltså att de inte vill ha någon kontakt med omvärlden men på senare år har tydligen tillfällena då naturfolkens och lokalbefolkningens vägar korsats ökat. Forskarna tror att det beror på att illegal guldutvinning, skogsbruk, kokainodlingar och oljeprospektering ökat konkurrensen om de otillgängliga skogsområdena.
Ökad kontakt innebär också risker för bägge parter. För dem är det bla risken för att komma i kontakt med våra sjukdomar och smittor som de förmodligen saknar immunitet emot, alltså att en vanlig förkylning skulle kunna döda. För ”oss” kan risken såklart vara att de pga omöjlig kommunikation eftersom de talar helt egna språk och rädsla för oss kan göra att de bemöter oss med våld.
Nu har man tydligen börjat fundera på hur man ska kunna ta kontakt med dessa folk för att kunna ”hjälpa dem” som man uttryckte det. Antar att man menade att de skulle få hjälp med att bli lite mer så att säga ”civiliserade” och bara tanken på det fick mig att nästan rysa av obehag och må illa.
Jag säger bara…snälla, låt dem vara. Se till att skydda skogarna de lever i istället och förhindra att ”vi” med vårat sjuka sätt att utnyttja jordens resurser på kommer dit och förstör och förgör deras underbara levnadssätt.
Kommer direkt att tänka på filmen Avatar och likheterna är skrämmande.
När man sett den har man alltid en kvardröjande skamkänsla i kroppen tycker jag. En skam över att vara människa.
Vårat sätt att leva är ju inte sunt på något vis. Inte särskilt mänskligt heller.
Hur kan vi tro att det sätt vi lever på är det enda rätta och det bästa för oss mänskliga varelser? Tror vi verkligen att all utveckling som vi håller på med är det vi behöver för att vara lyckliga? Tror vi verkligen på allvar det?????????????
Jag tror precis tvärtom!
Tror inte att någon mänsklig varelse för att vara lycklig behöver…ett högt ansett arbete som sätter en sån press på den så att den ligger sömnlös på nätterna och stressar sig igenom dagarna , dyra kläder av kända märken (förmodligen sydda av någon stackars barnarbetare i ett fattigt land) , en lyxig datoriserad bil vars minsta fel kostar flera tusenlappar att kolla upp och åtgärda, förväntningar och krav på sig om att se ut på ett visst sätt med ett utseende som egentligen bara en dataskärm kan skapa och uppvisa, en massa pengar på banken för att kunna köpa alla dessa prylar som ska göra oss lyckliga och till ”värdiga” människor av dagens samhälle, en ”smartphone” så att vi kan vara ständigt uppkopplade och inte missa en enda liten händelse på facebook vilket gör att våra redan överstimulerade och stressade hjärnor får ännu mer att hålla redan på utan en chans till en stunds vila, äta mat som innehåller en massa kemikalier, socker och tomma kolhydrater mm mm mm, listan kan tyvärr göras alltför lång!!!!
Nej, låt dessa få kvarvarande naturfolk fortsätta vara just naturfolk som fortfarande har en sund inställning till användning och bruk av moder jords resurser. Som inte använder mer än de behöver eftersom de ännu inte är förgiftade av ett pengasystem som leder till att bruk blir till missbruk i jakt på högsta vinsten.
De som vet att samarbete och gemenskap är det som gör ett samhälle hållbart istället för att leva efter ”sköt dig själv och skit i andra” principen där avundsjuka och en ständig tävlan mot varandra släcker människors medkänsla och omsorg om sin nästa.
De som lever för att leva för dagen utan att ständigt jaga pengar, prestationer och resultat som går att visa upp för andra genom sk ”sociala medier”.
Låt dem bara leva sina liv på det sätt som det en gång i tiden var meningen att vi alla skulle göra. På det sätt som vi är skapta för och aldrig kommer ifrån, hur mycket pengar vi än har på kontot och hur mycket vi än strävar för att vara för evigt unga.
Låt dem stanna kvar med fötterna på moder jord och förnuftet i behåll och slippa ens bli medvetna om det vansinne som pågår utanför deras trygga värld.
Det önskar jag verkligen av hela mitt hjärta!!!
Britta