Ja då var det dags igen. Imorgon ringer väckarklockan för första gången på länge och vardagarna kommer att flyta in i varandra i ett slags ”töcken”.
Man jobbar, äter och sover och däremellan brukar det inte finnas tid och ork till så mycket annat, så det täta bloggande jag haft den stora lyxen att ägna mig åt på sistone är nu ett minne blott.
Måste säga att de senaste två månaderna varit en otroligt underbar tid och är så tacksam över att ha fått uppleva den. Nu blir det nog helgbloggning som gäller och jag hoppas verkligen på att jag kommer att orka i alla fall göra ett inlägg i veckan.
Självklart önskar jag att det blir oftare än så och man vet ju aldrig om det kanske kommer även en vardag som kraften finns och räcker till och då gör jag ett försök direkt såklart.
Men vet hur jag brukar må efter en arbetsdag på kyrkogården. Tror inte att det bara är den fysiska ansträngningen heller utan lika mycket den psykiska/sociala delen som suger musten ur mig. Som högkänslig kallas det att bli ”överstimulerad”.
Det kan nästan liknas vid en bakfylla. Man blir oerhört trött, får oftast huvudvärk och kan nästan känna sig febrig och svag i kroppen.
Men det är så mitt liv är och bara att finna sig i och rätta sig efter. Är ju ganska van vid det efter 43 år också :)
Så ha det bra och lev och njut av livet på alla sätt ni kan. Ta vara på de små ”guldstunderna” som alltid dyker upp då och då.
Britta