Om man bara genom att studera bilden utan att veta ett dugg om den, skulle berätta vad man ser så skulle väl de flesta säga något i stil med…”en hund som ser lite ledsen ut”…eller…” en uttråkad hund som kanske väntar på något”…eller …” en hund som är sur eller besviken över något” osv.
För ingen skulle väl säga …”en glad och nöjd hund”…eller …”en hund som bara ligger och vilar efter en lekstund”…eller liknande…för detta ansiktsuttryck kan väl ingen misstolka.
Sättet att ligga med nosen tungt på golvet, snegla lite med en blick som säger…”såhär tycker jag om den här situationen, se vad synd det är om mig och hur uttråkad jag är över att ligga här och vänta” .
För det är precis vad hon ville förmedla igår när hon till en början ivrigt väntade på att jag skulle bli klar inför våran motionsrunda. Hon ser eller känner eller vad det är?…direkt vilka kläder man tar fram, och vad som är på gång och då följer hon en som en skugga.
Ställer sig mitt i hallen innanför dörren så att man inte ska missa att hon finns och vill följa med.
Och om man avbryter påklädningen för att gå och hämta något i köket eller måste göra något annat innan man kommer iväg så följer hon efter. Tätt intill och med full fokus.
Jag som aldrig haft hund förut (förutom de åren med Wilma förstås) har nog aldrig riktigt förstått hur kloka och nästan läskigt ”mänskliga” de kan vara ibland.
Men för varje dag som går med Line så förstår jag mer och mer varför man blir ”hundmänniska”!
Visst…man ska inte förmänskliga sin hund, för den är fortfarande en hund och inte människa eller ens barn eller så, och självklart ska de lära sig att hund och människa har olika ”regler” att rätta sig efter. Vad som är okej och inte osv…men !
Hade aldrig kunnat tänka mig att en hund skulle vara så uppmärksam, snabb med att lära sig saker och så tydligt visa vad de tycker är okej och inte!
Att de fattar att de måste kommunicera med oss på ett sätt som gör att vi förstår vad de menar anpassat till hur vi uppfattar saker. Menar att jag är ganska övertygad om att hundar har ett sätt att kommunicera med varandra på och ett sätt att kommunicera med människor på.
Med varandra tror jag att de till 90% använder sina tankar och energier…alltså detta sk ”sjätte sinne” som vi människor också egentligen har men glömt hur vi ska använda..och resten av delen genom kroppsspråk och ljud.
Såg ett tydligt exempel på det för en tid sedan då Line fick syn på en hund på promenad med sin husse ute på vägen. Vi får jobba ganska mycket med att lära henne att det inte är okej att rusa ut till alla som kommer förbi eftersom hon är så social,kärleksfull, tillgiven och nyfiken på allt och alla.
Hon vill hälsa på alla och är helt övertygad om att hennes kärlek är besvarad…! Inte så att hon rusar fram och hoppar tack och lov ..nej hon tar snarare en ”underlägsen” position och nästan kryper fram…lägger sig på rygg och viftar på svansen så mycket hon bara orkar som för att säga. ”Hälsa på mig, älska mig, ja gör vad du vill bara du tycker om mig!!”
Och hur gulligt det än kan tyckas och hur genomsnäll hon än är så måste vi ju lära henne att man inte gör så. För en hundrädd människa spelar det ingen roll hur snäll den är och sen finns det ju människor som helt enkelt inte gillar hundar och inte är intresserade av att hälsa på dem.
Eller så kan man vara superallergisk och kanske knappt tåla att en hund snuddar vid en.
Ja det finns många anledningar till att man såklart inte ska låta sin hund bara rusa fram till folk hur som helst och att man lär den att så gör man inte.
Men i alla fall så när denna hund gick förbi ute på vägen och Line som vanligt blev överlycklig och var på väg att springa fram till den så blev jag nästan själv förvånad över att hon lyssnade så bra på mitt ”Nej, stanna!” men insåg snabbt att det nog inte var mig hon i första hand lyssnade på, för om man är det minsta för sen med att tillrättavisa henne så att hon redan hunnit hetsa upp sig för mycket av glädje att få träffa någon ny så är det inte alltid hon klarar av att lyda…hon kan bara helt enkelt inte stå emot lusten att springa dit.
Men denna gång stannade hon genast upp och bara viftade sakta och lite osäkert på svansen.
Och varför det nu då?
Jo därför att den andra hunden så tydligt visade och förmedlade..”kom inte hit för jag gillar dig inte”!
Den skällde på ett tydligt aggressivt hetsigt sätt och drog i kopplet emot henne och någon svansviftning såg man inte heller till.
Och direkt fattade Line att den där går man inte fram till.
En så tydlig ”hundkonversation” har jag nog aldrig sett och just att till och med hon som är såå kärleksfull och tokig i både hundar och människor genast förstod budskapet imponerade på mig.
Så hundar emellan har sitt eget språk och hund/människa sitt.
Line har numer klart och tydligt börjat visa när hon vill följa med oss och inte. Hon har räknat ut att när vi tar på oss jeans och ”finjackorna” (alltså de vanliga vardagsjackorna och inte skogskläderna) så ska vi åka och handla vilket betyder att hon bara får sitta i bilen och vänta och då …nix…då passar det inte!
Då kan ni lika gärna åka själva så stannar jag hemma jag…visar hon såå tydligt så att det inte kan misstolkas.
Ligger kvar i soffan eller på golvet med ett nonchalant uttryck och önskar helst att man inte pratar med henne överhuvudtaget.
Sen när vi går ut till bilen så står hon lugnt och betraktar oss i fönstret medan vi åker. Inget skällande eller gnällande om att ”åk inte ifrån mig…jag vill ut till er!”
Nej hon bara lugnt konstaterar att vi åker och att hon slapp följa den här gången.
Kanske låter löjligt och som ett önsketänkande att hon skulle kunna förmedla det men det är såå tydligt så det kan inte bara vara en slump.
Det tydligaste exemplet var då hon visserligen följde med oss ut trots att vi hade ”finkläderna” och sa att vi skulle åka bil, men skyndade sig att kissa istället och när jag efter att vi ropat några gånger på att hon skulle komma till bilen, gick för att se vart hon var, står uppe på bron, så nära ytterdörren hon kan och liksom nästan kurar ihop sig .
Snacka om att säga ”Snälla matte, släpp in mig istället, jag stannar heller hemma än åker bil med er just nu!”
Så j…a tydligt så att man vore en idiot om man skulle misstolka det.
Bilden här ovan är också ett tydligt exempel, för den visar hur hon vill förmedla. ”Blir du aldrig klar någon gång!” till mig när jag gjorde mig i ordning för promenaden.
Så efter att ha följt mig som en hök en stund när hon insåg vad som var på gång men då jag hela tiden kom på saker jag måste ha med mig eller göra innan vi kunde komma iväg , lade hon sig (med en suck dessutom) på mattan och bara väntade.
Precis som ett otåligt barn som väntar på en vuxen som alltid ska vara så krånglig.
Men till slut kom vi iväg och då är ju allt som ”bortblåst”. All otålighet och besvikelse över att behöva vänta är försvunnen…så långsint är hon inte!
”Äntligen får man springa av sig lite energi…jippie…!!!”
Vi gör en ”motionsrunda” två gånger i veckan nu jag och Line då jag till och med joggar vissa bitar. Inte fort och inte länge så det är ingen fara för att det skulle bli för mycket för henne, utan bara det jag känner att jag orkar…och det är inte mycket kan jag säga…!!!
Meningen är att Sv också ska följa med på våra motionsrundor men pga ischias i höger ben som han får tillbaka lite då och då så har han inte kunnat göra det än.
Den åttonde maj har han dock fått tid hos en kiropraktor i Edsbyn som ska vara väldigt bra så vi hoppas på att det ger bra resultat så att han också kan komma igång med lite konditionsträning.
Är ju alltid roligare om man kan göra det tillsammans.
Men nu väntar ”finvädret” därute så det är väl bara att ta på sig ”jobbarkläderna” och ge sig ut. Håller ju med Line om att det alltid blir mycket roligare när man tar fram de kläderna än att behöva åka till ”civilisationen” och handla eller uträtta andra ärenden.
Britta