…ska jag bli bonde!!!
Om man nu får välja det själv förstås? Som jag förstått det efter att ha läst säkert ett tjugotal, eller kanske trettiotal, böcker inom det sk ”New age” under de senaste kanske 5-10 åren ? Kommer inte riktigt ihåg när jag började förstå det här med att vi inte bara föds, lever och sen dör utan att något mer någonsin händer oss men det blir i alla fall bara mer och mer uppenbart ju äldre (och klokare) jag blir.
I alla fall så är det så att när vi kommer tillbaka till ”andra sidan” efter våra liv här på jorden så får vi först uppleva det senaste livet i en snabb repris och se och känna hur de val vi gjort påverkat oss själva ( och andra) som människor. Ja först och främst andra skulle jag tro för det är ju det som gör att vi utvecklas. Sen verkar det, lite beroende på hur långt man kommit i sin utveckling, vara upp till en själv om man vill gå ner på jorden ganska snart igen eller stanna kvar där man är för att kanske ”vila upp sig” efter ett svårt liv, en svår sjukdom som gjorde att man avled eller någon annan form av traumatisk död. Eller också för att kunna följa och stötta de nära och kära som fortfarande är kvar på jorden.
Om man väljer ännu ett jordeliv vilket många tydligen gör för att dessa liv är så starkt utvecklande, (sägs att livet på jorden är ett av de svåraste och mest utvecklande man kan göra) och vi har som jag förstått det en stark vilja att ”utbilda oss” och vidareutvecklas som själar, så tror jag att man till stor del får vara med och välja själv hur det livet ska vara och vad vi ska lära oss av det. Sen är det inte alltid vi så att säga följer den planen till punkt och pricka eftersom vi ju trots allt här på jorden ”bara är människor” men vi får alltid ”tecken” och ”vägvisare” som ger oss möjlighet att göra just de val det var tänkt från början.
Men nu är det ju tyvärr så att vi som människor har en tendens att välja det mest trygga och bekanta istället för att våga ta det där okända steget, som ju oftast om vi bara törs, leder just till det vi är ämnade att göra och uppleva.
Det där berömda ”Att följa sitt hjärta” ni vet!! ;)
Men…nu halkade jag ifrån ämnet som det egentligen var tänkt att jag skulle skriva om… 
typiskt mig!
I alla fall så att om jag nu kan välja att bli bonde….så ska jag absolut bli det!!!
Finns inget jag mår så bra av både fysiskt och psykiskt som kroppsarbete och är säker på att jag inte skulle ha det här problemet med armen och skulderbladet om jag inte hade haft ett så monotont arbete som städning kan vara. Har nog helt enkelt ”gnuggat sönder” armen genom åren.
Nej..bonde ska jag bli, för även om det är ett hårt arbete med långa dagar och knappt någon ledighet alls så får man ju dels sköta sig själv, vara hemma på sin egen gård, umgås med sina djur och stiga upp tidigt på morgnarna när det är sådär underbart tyst, lugnt och vackert ute.
Tänk bara att sitta ute på brokvisten i friska luften klockan fem en morgon och dricka en kopp te (eller kaffe) höra fåglarna kvittra på avstånd, känna doften av gräs, gödsel och djur och veta att man har en fullspäckad arbetsdag framför sig med sina skitiga ladugårdskläder på kroppen och gamla sköna gummistövlar på fötterna.
Det vore livet på en pinne det…… 
Britta
AMEN!