Blev ju en väldigt fin dag igår och vi kom äntligen ut på en lite längre promenad då vi varvade tempot för att få upp lite puls. Line var som vanligt överlycklig över att få springa fritt och rusa och busa så mycket hon bara orkade…men…tidigare på dagen hade jag sett att det rann lite ovanligt mycket ur ena ögat på henne.
Hon brukar ju ha lite svart ”grejs” i ögonvrån på morgonen men som jag förstått det så är det bara normalt och ett tecken på att ögonen funkar och ”rengör” sig själva.
Men igår var det lite vitt också som kom ur ena ögat. Torkade bort det med lite kokt vatten på en mjuk trasa och tänkte inte så mycket mer på det.
Förmodligen hade hon fått in något olämpligt vilket inte vore konstigt så som hon håller på när vi är ute. Gräver och rullar sig och springer hit och dit ibland buskar och snår och det är ju en väldigt ”lortig” tid ute just nu.
Hur som helst så var hon som vanligt (förutom att hon tvekade lite över att äta frukost men det har hänt förut) men under dagen rann det mer och mer ur ögat och även lite på det andra och nu syntes det ju att det var tjockt gult var som kom så framåt kvällen bestämde vi att ringa veterinär idag.
Vi gick och lade oss och Line sov lugnt som vanligt hela natten men i morse såg hon för eländig ut. Kisade med ögonen och ville inte gärna öppna dem och även om det inte rinner riktigt gult var som igår så kommer det ju vätska hela tiden och underkanten på ögonen är svullen och lite röd så visst är hon uppenbarligen besvärad av det.
Så nu har vi fått en tid idag vid halv två och tänk hur livet liksom ”stannar upp” när en familjemedlem blir dålig.
Helt plötsligt har man inga som helst tankar eller planer på något annat än att man går och väntar på att få åka dit och man inser hur otroligt viktig hon är för en denna lilla vovve.
Förhoppningsvis är det bara en vanlig ögoninflammation som tydligen är vanligt särskilt hos unga hundar…ungefär som med småbarn som blir förkylda stup i ett då de ska bygga upp sitt immunförsvar…och med rätt behandling (om det blir medicin, droppar eller salva?) så ska hon nog bli ”sig själv” igen ganska snart?!
Jag är ju en riktig ”googlare” och så fort jag undrar över eller blir nyfiken på något så sätter jag mig och googlar på det och det har ju både sina för och nackdelar då man ibland – särskilt när det gäller sjukdomar- får läsa skrämmande saker som man önskat att man inte blivit medveten om.
Men som det verkar på henne nu så är det nog en inflammation eller infektion av något slag.
Så nu går vi här i ”väntans tider” och försöker bara få tiden att gå. Kanske ska baka lite bröd så att klockan rör sig fortare.
Britta