Ja det blev en riktig flopp det där. Med vårat fiske alltså. Gav oss iväg med packade ryggsäckar och till och med ett fiskespö åt mig i hopp om att dra upp några fina Regnbågar ur Siljan…men men…våren hade inte kommit så långt som vi trodde, så efter att ha varit upp till Vikarbyn och kollat läget längs stranden där så insåg vi att det fortfarande var alldeles för mycket is kvar. Det gick helt enkelt inte att komma åt vattnet än ifrån land. Sv fick då en idé om att vi skulle prova en bit upp i Enån istället men när vi väl parkerat bilen, packat med oss ryggsäckarna igen och tagit oss ner till ån så möttes vi av en stor skylt med en överstruken fisk….haha!….på skylten stod det klart och tydligt!
”ALL FISKE FÖRBJUDEN”
Suck!….var inte våran turdag precis. Hungriga började vi bli också då vi båda nu (fick faktiskt med mig Sv på min bantaridé) äter lite mindre och nyttigare än vanligt så magarna började knorra ordentligt efter soppan vi skulle avnjuta ute i det fria någonstans… 
Så till sist hamnade vi strax bortanför båthamnen i Rättvik och satte oss där på stranden för att inta våran ”rejäla” 
lunch bestående av en kopp tomatsoppa, en hårdsmörgås och ett kokt ägg.
Och visst var det fint där med ismassorna som börjat samlas invid stranden …
..och Line hade en hel del att upptäcka under tiden men…
Nog hade det varit roligare om vi lyckats dra upp lite fisk. Men sånt är ju livet. Fullt av överraskningar och är väl inte hela världen att vänta en vecka till eller två.
Det var väl ca 70 000 fiskar som rymde så någon ska det väl finnas kvar åt oss i vår och sommar.
Idag är det Lördag och vi har precis kommit hem efter en långpromenad i skogen på skaren. Är så roligt att gå omkring ute i skogarna nu då marken bär så att man kan gå så obehindrat vart som helst. Känns som en sådan frihet och nästan som att vara i en annan verklighet. Lite som när man drömmer och nästan ”svävar” fram genom landskapet faktiskt.
Och just för att det är Lördag så har vi dagen till ära fått en varsin semla efter maten och måste erkänna att det var gott…!!!
En dag i veckan tycker jag att man får unna sig något gott, onyttigt, annars är det risk för att man ger upp totalt.
Har gett mig tusan på att både jag och Sv ska ner i vikt nu och eftersom han gjort ett oräkneligt antal egna försök att banta utan att lyckas så har jag bestämt mig för att ta över kontrollen på det även för hans del.
Vet inte hur många gånger sedan vi träffades som han sagt att ”NU ska jag ta tag i den här magen och gå ner i vikt”. Sen har det gått i kanske en vecka med hans bantarförsök innan han som alltid, sakta men säkert , lägger av och så småningom är inne i sitt vanliga ätmönster igen.
Men nu har även jag fått nog av hans påstådda bantningar, och trots att jag inte vill vara någon hemsk ”bantarbitch” till sambo så har min gräns nu nåtts. Jag tycker ändå att jag gett honom hundra chanser att klara av det själv, men när han gång på gång visar att han inte klarar av det så tvingas jag att gå in och ta över ansvaret för vad han äter och inte.
Och den här gången är jag bestämd…så in i baljan bestämd…för jag vill ha honom frisk och pigg så länge som möjligt och med den livsfarliga mage han bär omkring på så är chansen till det betydligt mindre.
Han har ju verkligen den typiska ”riskmagen” för hjärt och kärl sjukdom och fick ju för snart två år sedan nu en liten infarkt så orolig i onödan är jag inte.
Så nu ägnar jag dagarna åt att se till vad han äter och att han äter för tvärtemot vad han tror, så är det inte att gå hungrig som gör att man går ner i vikt. Man ska äta lite och ofta och äta rätt för att få fart på förbränningen så nu gäller det för mig att inte tappa kollen på vad han stoppar i sig.
Får se på måndag om första veckan gett något resultat? Hoppas hoppas det i alla fall så att han blir motiverad att fortsätta.
Men nu ska jag nog lägga mig och ta en liten middagslur medan Sv sitter och ser på femmilen i Holmenkollen. Själv har jag fått nog av att titta på skidåkning efter både VM och Vasalopp så för min del får det vara.
Ha de gött…!!!
Britta