Blev en riktig ”pappersförmiddag” idag då jag kom på att det var hög tid att ta itu med räkningarna och sen bara fortsatte ”kontorsarbetet” med att jag blev sittande med sortering av en gedigen hög med ”viktiga papper” som Sv lagt på hög.
Han avskyr nog pappersarbete mer än mig så jag kände att det bara var att sätta igång med sortering av högen som blivit liggande ett tag…närmare bestämt sen 2012… 
Han var naturligtvis tvungen att vara med och bedöma hur viktiga papperen var men själva sorteringen och insättande i pärmar stod jag för och när man väl kommit igång och när man vet vilken lättnad det är när man har bättre koll på allt så kan jag faktiskt tycka att det är riktigt roligt.
En till som tyckte det var riktigt roligt var min ”assistent” och egna ”dokumentförstörare” Fröken Line Jansson …. 
”Roligt?…Puh…hårt arbete det här…!”
”Tugg …tugg…slit…slit…!”
”Hur mycke papper har hon…?”
”Tokiga människor….va ska ni med alla papper till?”
”Tugga…tugga…!”
”Hmrpf…mrrpf…börjar stå mig upp i halsen nu…!”
”Är det inte rast snart..? buurp…helt slut…kasta inte ner ett enda papper till tack…!”
Men det roligaste var det jag hittade längst ner i högen.
I ett kvittensblock ifrån 2010 hittade jag kvittot på mitt allra fösta besök på Svs praktik i Backa bystuga. Den 10/11-2010 …dagen som helt, totalt och absolut oväntat kom att förändra mitt liv.
Inte på en gång naturligtvis men den dagen sattes en ”process” igång som sakta men så otroligt säkert bara kunde gå åt ett håll.
Hade aldrig aldrig någonsin kunnat tro att det då på jorden skulle finnas en man som tänkte så lika, tyckte så lika som jag. Och inte letade jag heller precis. Var ju redan i ett förhållande då och även om det mest utvecklats till ett slags kompisförhållande så hade jag inga som helst planer på att ”leta reda på någon annan” som skulle så att säga ”passa mig bättre”!
I min tankevärld fanns inte den mannen och jag var vid den tiden helt övertygad om att jag i framtiden skulle leva ensam för resten av mitt liv för män var män och i slutändan var de nog alla lika.
Men men…tji fick jag … och glad är jag för det!
Och det är nog min förre sambo också då även han nu träffat en kvinna som passar honom betydligt bättre.
Är så glad att livet utvecklades som det gjorde för att uppleva den här typen av kärlek är nog tyvärr inte alla förunnat?
Förr tänkte jag ofta att det nog från början inte var meningen att kvinna och man skulle bo ihop och dela livet eftersom vi fungerar och tänker såå olika om mycket men….nu vet jag att det är det visst det…men då gäller det att man hittar den absolut rätta…eller rätte kanske man säger i mitt fall?
Är helt övertygad om att alla har en själsfrände någonstans på jorden men är också lika övertygad om att man inte ska ”jaga runt” och leta efter den i ren panik och desperation, för det kommer när det kommer och när det är meningen så.
Och om det sen råkar vara en åldersskillnad på sisådär en tjugo år ska man fullständigt strunta i det… …för i det här fallet har faktiskt åldern ingen som helst betydelse…det är ju insidan som räknas och tänker och känner man lika där så märks inte de år som finns emellan ens födelsedatum.
Och till sist en oväntad men hoppingivande bild i denna urtrista snöslaskvinter… !
Snart snart är den över…!
Britta