Blev det faktiskt och inte ett dugg mer ”oroligt” än förut. Så länge man håller ordning och inte lämnar alltför mycket prylar framme så får man bara en mysig och hemtrevlig känsla av nya hörnan.
Kvällstid ser det ännu mysigare ut såklart. Det som fattas nu är en stol som jag inte hittat någon lämplig än. Kollade en snabbis på Erikshjälpen igår men kommer att vara lite kräsen innan jag slår till och köper en. Helst ska den vara bekväm, gärna över 45 i sitthöjd, och av äldre modell såklart, och framförallt stadig.
Är ganska många krav det men någon gång dyker den nog upp 
Nu använder jag en av köksstolarna så länge och det går lika bra det.
Sv ändrade sig i frågan om att flytta ner även hans flugbindarbänk då han tyckte att det blev för många möbler uppradade och dessutom kan han lätt ta med sig ner det han vill använda när han ska till med sitt flugbinderi.
Idag är det ju söndag och jag och Line har redan hunnit ut på en skogsvända då husse ännu inte är återställd. Febern har verkligen gått upp och ner för honom och nu är han ännu mer snuvig och hostig istället. Igår tog han rekord i nysningar tror jag …
Än så länge har jag inte känt av någonting så vi får väl se om jag klarar mig från denna monsterförkylning?
Vi hade den stora lyckan att hitta ett alldeles nytt skoterspår idag. Misstänker att det är min far som kört upp det men vet inte säkert.
Det ledde i alla fall i riktning mot den lilla igenvuxna tjärnen Ängstjärn och jag blev så glad över att kunna ha möjlighet att gå i de här markerna vintertid. Det är lite svår mark att vandra i vare sig det är sommar, höst, vår eller vinter då det på vårarna oftast är för blött, somrarna både blött och igenvuxet och vintrarna oftast för djup snö, så det här med skoterspåret var alldeles perfekt. Synd bara att det vek av och vände om igen efter en liten bit men var nog en lagom vända för oss ändå. Drömmen vore ju att det gick ut över tjärnen också men då måste man våga åka över ån och det kanske inte känns så trevligt då det ju är strömt vatten och en vinter som inte varit särskilt kall hittills.
Line var på sin vakt hela tiden och förmodligen kände hon doften av de älgar vi såg tydliga spår efter. Skulle tro att de övernattat natten som var då legorna vi såg verkade alldeles nyanvända. Spåren var så färska så jag såg till att höras lite extra innan vi kom ut på de mer öppna markerna med bättre sikt.
Dels känns det skönt att förvarna älgarna om att man kommer och dels så har jag faktiskt ingen lust att stöta på dem inne bland busk och träd för man vet ju aldrig hur de reagerar? Visst är de i de flesta fall skygga men överraskar man så kan de säkert få för sig att gå till försvar också? Särskilt när man har hund med sig. Sen vill man inte skrämma dem i onödan så att de behöver springa i den djupa jobbiga snön.
Har fått en väldigt respekt för älgar sedan jag såg en svensk dokumentär om en kvinna som faktisk blev dödad av en aggressiv älg. Är ju väldiga krafter de har i sina ben och klövar om de får för sig att ”kriga”.
Huvaligen!
I slutet av det nya spåret stod det en gammal avbrakad björkstam lite längre fram vilken fick Line att stanna upp och morra och ”voffa” misstänksamt. Det kunde ju vara något som hotade matte nu när inte husse var med dessutom.
Eller …ja ….matte fick gärna gå först när vi närmade oss … :)
Sen gick vi en sväng nedåt ån för att kolla hur läget var där. Alldeles fruset och översnöat såklart men man kunde faktiskt höra hur det porlade så smått därunder.
Line i Wilmas fotspår..samma plats men olika årstider!
I slutet av promenaden blev vi uttittade av den här ”skocken” :) får och kor är väl de djur som kan få en att känna sig riktigt uttittad….! Men det kan man förstå när en hund närmar sig. De måste ju hålla koll på om den tänker börja valla dem.
Hemma igen och dags att koppla av i soffan….gärna med lilla Alien som sällskap…
Blir nog en för övrigt lugn söndag idag. Har inga särskilda planer. Går väl mest och väntar på att husse ska bli frisk och kry igen för att kunna följa med oss ut på nya äventyr!
Ha det gott!
Britta