Ja då var första dagen i februari avklarad och som tur är så har det varit full fart hela dagen med snöskottning, handling och matlagning så något större godissug har jag faktiskt inte haft.
Lustigt hur hjärnan liksom ”ställer in sig” när man är riktigt bestämd och fast besluten att klara av en sak. Jag ska helt enkelt lyckas med detta! Så är det bara!
Ställde mig på vågen före frukost i morse och det visade sig vara lite mer än 5 kilo som ska bort, närmare bestämt 6,2 om man ska vara riktigt petig men de där ,2 låter jag nog vara… 
Nåja!
Det som blev lite tokigt nu ikväll bara var att vi fick två middagsgäster ( min mor och far) som vi hade tänkt bjuda på kaffe och bullar efter maten men som tackade nej till det då de inte brukar dricka kaffe på söndagskvällar…? Tror det var så de sa i alla fall!
Så nu ligger det en påse munkar och en påse saffransbullar tagna ur frysen nu ikväll och väntar på att någon ska äta upp dem.
Men en sak är säker…JAG kommer inte att ens lukta på dem…!
Hoppas att sönerna ”får smak” på dem för då är de snart ett minne blott!
Sv ska ju helst inte heller äta sånt som jag tänker undvika ett tag framöver nu, men han har inte riktigt samma karaktär som mig när det gäller den saken, så risken finns nog att det slinker ner en och annan bulle i hans mage också.
Köpte en låglaktos fil igår och nog känns det i magen nu att den ”surar” lite över att inte ha fått sin kvällsmacka. Fil med pumpa, lin och solrosfrön blev det istället och nog tusan känner jag mig lite småhungrig och orolig i magen ändå.
Så typiskt mig som den vanemänniska jag är att hamna i ”olag” bara för att jag avviker från det jag är van vid. Men det är bara att ignorera de högljudda klaganden som kommer nerifrån magtrakten och få den att inse att den får vänta tills frukost imorgon.
Som det ser ut nu så har jag inget jobb den här veckan och det verkar ju som om krafterna behövs till snöskottning ändå så sysslolös blir man väl knappast för det.
Sysslolös är man väl förresten aldrig och som livet ser ut nu så verkar den risken minimal.
Men nu är det dags att försöka sova och hoppas på att magen ger upp sina förhoppningsfulla kurranden och längtan efter en macka med smör och ost….mums….;)
Längtar redan till frukosten!
Godnatt!
Britta