lillasysterfix

Är något jag också tänkt på den senaste tiden. Kommer på mig själv ibland med att längta hem…och då menar jag inte hem till mitt nuvarande hem utan verkligen…hem….till ett hem där jag vet och känner att här ska jag bo så länge jag står på mina ben.
Ett hem att forma, smycka och vårda med vetskapen om att det är för all framtid, så långt den nu når?
Som det känns just nu så går man i någon slags oviss, väntande bara ”existerandetillvaro” där veckor blir till månader och månader till år utan att man vill och törs ta sig till med några varken större eller mindre projekt.

Tänker ibland att… i det där rummet skulle det vara fint att göra så…och…där borde man kanske  ha en bokhylla….eller….här skulle jag vilja göra en rabatt och en uteplats osv…men….så kommer den där känslan av att …nej…kanske är dumt att lägga ner tid och pengar på det…tänk om vi inte bor kvar här så länge…vore det inte väldigt onödigt då?
Sv tycker inte att man ska tänka så, för man måste ju kunna leva i nuet också och visst har han väl rätt i det på ett vis, men ändå.
Och sen kommer det ju stunder då jag också tänker att…ju mer man fixar och grejar i sitt hus och på sin gård desto mer attraktivt och inbjudande blir det ju för en ev köpare…så egentligen borde man väl kanske se det som en investering mer än ett slöseri med pengar?

Ja ni…tänk vilka bekymmer man kan ha….och egentligen är det inte något bekymmer alls om man jämför med hur många människor har det.

Sitter ofta och tittar runt på ”Hemnet” och drömmer om hur vi skulle göra om vi hade det huset eller den gården, de utrymmena osv bara för att det känns så extra roligt när jag vet att vi båda känner och tänker så lika.
Själv har jag ju bara flyttat två gånger i mitt liv kan man säga och den första var bara ut ur barndomshemmet och in i en lägenhet ute på samma gård och den andra ett par hundra meter därifrån till ett eget hus här i byn, så någon erfarenhet av flyttar och att ”bo in sig” och anpassa sig till nya miljöer har jag ju inte. Men längtan att göra det däremot har på senaste tiden börjat växa mer och mer kan jag säga.

Tror att jag först nu vid 43 års ålder börjar känna att det skulle vara roligt, spännande och utvecklande att våga mig ut ur den på ett vis ändå trygga och invanda miljön här i byn och prova på att leva och bo någon annanstans.
I den frågan är ju Sv min raka motsats då vi för en tid sedan räknade ut att han har flyttat ca 18 gånger i sitt liv…..18 gånger.…fattar ni hur det känns för mig att tänka på det…??….jag som bott hela mitt liv i samma lilla by….visserligen är han 20 år äldre än mig men nog måste det vara ovanligt många gånger ändå?
Det är jobb och ”kärlekar”  (kan man säga så?)  som gjort att han flyttat så mycket och själv säger han att han alltid och vart han än bott kunnat hitta ”sin egen plats”  och ”myskänsla” där han hamnat, så något problem eller att det skulle ha varit jobbigt har han aldrig sett det som.
Så han har inga hinder eller begränsningar för att flytta vartsomhelst som ni förstår.

Och sen är det också så att just för att han flyttat så många gånger så skulle det kännas oerhört skönt för hans skull också om han äntligen och till slut skulle hitta sitt absoluta ”drömhem” där han kunde liksom ”slå sig till ro” en gång för alla.
Det är han verkligen värd tycker jag eftersom alla dessa flyttar han gjort så gott som alltid berott på att han anpassat sig och velat ordna det så bra som möjligt för andras skull, för barn och partners, och sällan för sin egen skull och efter sin egen vilja och känsla.
Här har han ju också hamnat tack vare min vilja att bo kvar för pojkarnas skull så jag tycker nog att det är dags att även han får ”komma hem” och börja ägna sig åt sitt eget liv och sånt han helst vill göra.

Ett hem utan alltför mycket underhållsarbete och gärna med en typ av snickarverkstad eller hobbyrum av något slag där han kan skapa och ”greja” med lite egna ”uppfinningar”. Ett rum där han kan ha sin musikutrustning och fixa och trixa med sin egen musik osv. Bra förrådsutrymmen för alla fritids och fiskeprylar och lite odlingsytor med egen jordkällare. Gärna lite avskilt och mer för sig själv än vi bor just nu också och allt detta är ju nästan precis vad jag skulle önska också.
Musik är jag väl inte så intresserad av men ett utrymme för kanske en vävstol där man kan göra egna trasmattor, och ett rum där man kan måla om gamla möbler tex som jag så ofta drömmer om när vi är på Erikshjälpen och liknande, det vore hur kul som helst. För egentligen är vi kreativa och skapande människor båda två men som det är just nu så blir det mycket tv tittande.

På något sätt så går vi nog och väntar på att mina söner ska bli ”stora” och självständiga innan vi känner att vi har tid och ork till att börja leva vårat eget liv, och än verkar det dröja ett tag eftersom bägge två (sönerna alltså) fortfarande är ganska ”vilsna” och inte riktigt vet vad de ska göra med sina liv.
De är 19 och 21 nu och bor fortfarande hemma. Den yngsta går ännu gymnasiet och den äldsta har hittills inte lyckats göra rätt val för att komma vidare i livet.
Så än så länge sitter vi fortfarande fast i det sk familjelivet med skjutsar och matlagning och även om de hjälper  till ibland så är det ändå mycket matplanerande och tänk för att få veckorna att gå ihop.
Men sådan är ju situationen för många familjer idag då ungdomsarbetslösheten nog påverkar deras liv. Många har nog sina ”vuxna” barn hemma nuförtiden och visst beror det säkert ofta på att vi (dagens föräldrar) har en tendens att skämma bort och ”dalta” med dem men också på att billiga mindre bostäder och jobb är en stor bristvara.

Nåja…försöker i alla fall att tänka positivt och tro att det snart händer något som ändrar våran situation till det bättre. Har hamnat lite i ett trist ”ekorrhjul” just nu och det är dags att det blir någon förändring att se fram emot.
Om bara äldste sonen kunde hitta ett jobb och få chansen till att skaffa en egen liten bostad så skulle allt plötsligt se mycket ljusare ut.
Håller tummarna för det.    :)

Ha en bra helg nu trots det lite trista vädret. Vi tänkte ge oss ut på träskidorna idag men får se hur det blir med det?  Trodde att vi skulle vakna upp till sol och stilla väder men just nu är det mer eller mindre snöstorm därute så än känns det inte så lockande.
Något slags utevistelse blir det i alla fall för Lines skull såklart.
Hon bryr sig inte ett dugg om dåligt väder så länge hon får springa, sträcka ut och göra av med lite av sin ”valpenergi”, hon snarare blir lite busigare i blåsväder och snö som yr omkring. Hon älskar snö för övrigt och är inte ett dugg frysen av sig vilket jag trodde med tanke på hennes korta päls. Hon kör gärna ner hela huvudet och springer runt och nosar och letar för att hitta något spännande därunder.
Hon blir verkligen den perfekta hunden att ha med sig på alla slags uteäventyr sommar som vinter. Stark blir hon också och kommer nog gärna vilja både dra och bära om hon får chansen. Så i den frågan har vi många härliga upplevelser att se fram emot tillsammans vi tre…  :)

Britta