Husse kände sig lite ”hängig” idag så vi tog en egen liten promenad, Line och jag. Visst är det sorgligt på ett vis att det vita vinterlandskapet försvann men det gäller ju att se fördelarna med det också.
En av fördelarna tycker jag är att skogen liksom ser ännu grönare ut än vanligt nu såhär mitt i vintern. Naturligtvis är det inte så det är …utan det är väl helt enkelt för att allt annat är så grått och färglöst som de färger som finns kommer fram ännu mer. Och sen gör ju det orangegula solskenet att färgerna förstärks också.
Det är en speciell känsla med att vara ute i naturen nu för det är precis som om det inte är någon bestämd eller särskild årstid. Jag menar att på våren te x är det ju fågelsång, porlande små bäckar och diken, dofter och ja..bara en enda stor känsla av ”pånyttfödelse”. På sommaren också fågelsånger (fast då mer typiska sommarfåglar), mygg och en massa insekter och så värmen förstås och mer växtlighet. På vintern tyst, vitt och stilla precis som om naturen sover…vilket den ju gör också. Och på hösten färger, vissnande växter och träd som också ger en speciell doft och en lite vemodig känsla av att sommaren är över.
Men nu när vintern blir såhär grön och snöfri så går man med en obestämd obekant känsla när man är ute och på något sätt så gillar jag den faktiskt.
Jag är ju inte någon vintermänniska precis även om jag på senare år börjat tycka att den är okej så länge det får vara just vinter med snö och några minusgrader. Slask och is däremot kan jag vara utan och i så fall får det hellre vara snöfritt.
Det var nästan lite kusligt men ändå mysigt på något vis med de gamla asplöven som tydligen valt att sitta kvar och rasslade och prasslade värre än vanligt i vinden.
Line reagerade till en början på ljudet men tappade så småningom intresset och började med sina vanliga ”skogsbestyr” som alltid när hon kollat upp platsen ordentligt och kan slappna av lite. Först inledde hon med ett av sina ”tokrace” och sprang runt runt mig där jag stod alldeles i skogsbrynet ute på åkern. Det här gjorde det till den perfekta platsen eftersom hon då kunde springa både på åkern framför mig och sen in i skogen bland träden en sväng bakom mig.
Sen var det leta gnagpinnar som gällde och den här gången hittade hon dessa små späda, skulle tro att det är rönnplantor att gnaga på. Perfekt när de sitter fast i marken liksom, blir mest motstånd då.
Och naturligtvis blev det en vända med tassarna i marken som grävverktyg också. Hon älskar verkligen att gräva och den största lyckan var ju när husse skottade upp snöhögar innan mildvädret kom, och hon kunde gräva hur lätt som helst i den lösa snön.
Ligger ett rejält fint gammalt stenröse på platsen där vi var idag. Undrar hur gammalt det är och vilka som gjorde det?
Sen såg vi en rest av vintern som nu försvunnit igen i form av skidspår vilket jag misstänker att min far gjort. Han brukar vara snabb med att köra upp sitt motionsspår så fort det blir vitt på backen.
Annars har det varit en lugn lördag idag med ett besök på Erikshjälpen. Är fortfarande inte helt pigg efter förkylningen så några större ”bravader” blir det inte i helgen i alla fall.
Just nu sitter jag vid datorn (konstigt annars ?) och Sv ligger i sängen och läser en bok han lånade på biblioteket idag. Den heter ”Budskap från andra sidan” och är skriven av en kvinna som gjorde en vandring med aboriginer. Rekommenderar den verkligen.
Men nu är det mellanmål som gäller i form av te och macka, något jag inte skulle kunna leva utan, så ha det bra så hörs vi en annan dag.
Britta