Äntligen och för första gången på många år har jag lyckats baka lite saffransbröd. Tack vare att sambon köpte saffran av en systerdotter till mig så kände jag att jag bara inte kunde låta denna extra dyra och exklusiva saffran bara ligga oanvänd.
Han köpte två förpackningar på 1 g styck och det andra tänker jag baka skorpor på efter ett recept jag fått från en kollega på kyrkogården. Vanliga ”Lussebullar” har jag aldrig varit riktigt förtjust i eftersom de oftast är så torra så det fick bli i ”bullform” med mandelmassa i och det blev mycket godare.
Det var riktigt kul och mysigt att baka och julstämningen smög sig på allteftersom doften spred sig i huset.
Igår blev det först en tur till Mora och Jula då sambons kupèvärmare plötsligt gav upp och en ny behövde införskaffas. Var lite annat vi behövde också så resan dit gick nog inte med minus ändå. Kanske kan verka lite som att ”gå över ån efter vatten” att åka ända till Mora bara för att köpa en billigare kupèvärmare där men med tanke på det andra vi också behövde så hade vi nog fått betala betydligt mer i slutändan om vi köpt allt här i Rättvik.
I alla fall så blev det en lite sen tur ut i skogen och tyvärr så gjorde det dåliga ljuset att det inte gick att få särskilt bra bilder.
Men på något vis så passade ändå det skumma ljuset till miljön vi var i, då det blev lite ”magisk spökkänsla” över det hela.
Att gå på spångar (heter det så? ) över myrmark med en massa nedvissnade frusna grästuvor och med en total tystnad och stillhet omkring kändes mysigt och lite som att förflyttas till en annan värld.
Borde nog åka dit ikväll igen om det är så att fullmånen får lysa från en molnfri himmel.
Och förresten så blev det lite extra ”kusligt” och spännande när Line plötsligt hoppade ner från den lilla bron och befann sig på isen som vi inte hade en aning om hur hållbar den var. Tack och lov så lyssnar hon när vi säger till ordentligt och förstod att det inte var ett ställe hon skulle vara på. Men sekunderna innan hon hoppade upp tillbaka på bron igen var lite väl spännande.
Det var ju bara en smal liten bäckfåra och säkert inte särskilt djup men nog hade det blivit lite dramatisk och otäckt om hon gått igenom. Inte minst för henne själv såklart. Man glömmer ibland att hon bara är en liten valp och inte lärt sig och förstått allt här i livet än. Wilma var ju gammal och klok och man behövde inte ens tänka på att hon skulle göra några dumdristiga experiment. Hon var minst lika klok som oss (ibland klokare) och tog alltid de säkraste och snabbaste stigarna och vägarna i vildmarken.
Sen till det ”spökligaste” av allt. Jag fick syn på den här ovanligt långa laven och ville fota den men ljuset och vitbalansen gjorde att det var svårt att få till någon bra bild. Tog i alla fall ett par stycken och blev jätteförvånad när den andra såg ut….
…såhär….!?!
Förstår inte varför det blev så och hur det gick till för det ser ju nästan ut som om det är två bilder i en? Någon slags dubbelexponering. Men vad som orsakade det har jag ingen aning om. Jag bara fotade precis som vanligt och plötsligt så blev en av bilderna såhär.
Hur som helst så tycker vi båda att den är jättefin och ser ut som ett konstverk eller något som man bearbetat i photoshop så den får vara kvar. Sambon tycker att vi ska förstora och framkalla den, gärna med en kopia i svartvitt också som här hans favorit. Själv gillar jag det blåaktiga ljuset i den och tycker att den ser ut mer som en målning än ett foto.
Lite försent kom jag på att jag kunde fota i ”Sepia” istället för att komma undan den svårbestämda vitbalansen och sepiabilder är nog min favorit om jag ska välja mellan det och svartvitt. Det ska ju ge en känsla av ett äldre gulnat foto och det är precis vad det gör tycker jag.
Fick en bild av ”vovven” i sepia också och om ni vill se fler ”spöken” så klicka på bilden så att den blir lite större och titta noga i skogen mitt emellan Line och bilens framdäck så ser ni att det står någon där bland träden… 
Ser precis ut som ett ansikte som sticker fram där.
Nu tror jag ju visserligen att det är en knota på en björk eller liknande men man kan väl låta ”spökfantasin” få flöda lite nu när man ändå är inne i det tänket.
Idag är det ju lördag och inga större planer på gång så vi får väl se vad det blir. Dammråttorna börjar inta varje hörn här så det blir nog till att ta fram dammsugaren en sväng.
Fast jag har hört att dammråttor faktiskt egentligen bara är änglarnas tofflor så det vore kanske synd att städa undan dem för dem nu när vintern verkar ha kommit till slut.
Ha en bra helg!
Britta