Tog med oss Line till våran ”förlovningsplats” igår för första gången. Kändes lite speciellt att ta med henne dit. Som en liten hyllning till Wilma på något vis ?
Under tiden som Wilma inte längre fanns med oss så kändes inget riktigt roligt att göra. Det var så tydligt att ”något” fattades när vi var vid åar, älvar, i skogen och vid sjöar och det slutade nästan alltid med att vi grät båda två av saknad av henne.
Men nu är vi tre igen och Lines utveckling till ”värdig ersättare” går med stormsteg. 
Hade aldrig kunnat tro att hon nu redan vid snart fem månaders ålder skulle vara så enkel att ha med sig ut. Hon lär sig snabbt av sina misstag när hon rör sig bland stubbar,stenar, nedfallna träd och snåriga trånga passager.
Vattnet forsar i ån precis som om det vore vårflod så visst märks det att det varit en ovanligt blöt november. Förra året vid den här tiden fanns det knappt vatten alls i ån.
Blir spännande att se hur fint det kommer att bli när det börjar frysa på här framöver. Drömmen är en kombination av morgonsol och lite isbildning här och var. Kan bli hur fint som helst.
Men förmodligen ska man inte ha alltför stora förhoppningar om det såsom denna höst varit ifråga om soltimmar. Undrar om det ens blivit en enda hel timme tillsammans? Har mer handlat om sekunder och minuter när solen väl lyckats titta fram bakom det tjocka molntäcket.
Skulle precis radera den här misslyckade bilden med helt fel tidsval inställt när jag ändå tyckte att det var något speciellt med den. En riktigt ”spökvovvebild”…. för ni ser väl konturerna av ”andehunden”!?
Den är nästan lite konstnärlig och ser nästan mer ut som en målning än ett foto.
Idag är det söndag och än har vi inte gjort upp några planer för dagen. Jag och Line myser i soffan framför kaminen och husse håller på och pysslar och grejar med sina flugspön, men en tur till skogen blir det nog ändå när vi vaknat ordentligt och bytt morgonrockarna till kläder.
Men jag har nämligen en egen påhittad regel om att på söndagar får man faktiskt gå i morgonrock och pyjamas ända till klockan tolv om man vill, så trots att klockan visar 10 07 nu så känns det inte bråttom alls.
Kanske lägger mig ner bredvid Line och sover en liten stund med henne. Är så skönt att känna hennes varma närhet och lyssna på de lugna snusande andetagen….när hon inte snarkar som en gammal gumma förstås…för det kan hon också!
Ha en skön söndag!
Britta