Har inte orkat skriva något den här veckan. Jobbet har fullkomligt ”sugit musten ur mig” och alla mina kollegor säger detsamma. Lövkrattningen som vi alltid ägnar de sista två veckorna åt har aldrig varit så tung som i år. Blöta löv och blöta presenningar (som vi tar upp löven med) gör att allt blir dubbelt så tungt. Sen är det ju den enformiga, upprepade krattningen i åtta timmar om dagen som sätter sina spår i kroppen.
Men nu går vi snart in på sista veckan för den här säsongen och sen blir det förhoppningsvis någon veckas ”ledigt” innan det är dags att ta tag i moppen och trasorna igen och börja timvikariera åt kommun.
Annars rulla livet på och Line bara växer och växer….
Ser redan ut som två helt olika hundar nu när man jämför bilderna idag med de första vi tog på henne.
Börjar bli mer ”hund” av henne och som det ser ut nu så får hon lite längre hår runt halsen ( som en krage) och på baksidan av låren. Svansen har också börjat ”våga” sig lite (pälsen på svansen alltså) och svanstippen och öronen har mörknat liksom ett parti mitt uppe på ryggen. Hon kommer att bli en riktig skönhet… 
Line vid den stora sjön Siljan.
Att våga sig upp på bryggan här var inte lika läskigt som första gången vid lilla Salutjärn.
Ända hit gick hon alldeles själv
Fast lite läskigt var det allt…så det var bäst att smyga tillbaka
Men med stora trygga husse framför gick det lite lättare
Men när han började ”knirrka” med sin flugrulle och svinga med spöet blev det lite för mycket….
”bäst att dra…och det fort”….!
Vattnet är fortfarande lite skrämmande och inte särskilt intressant vilket vi bara är glada för
Vi hoppas ju på att hon ska bli lika säker som Wilma var att ha med sig vid vatten.
Inte glatt kasta sig i hur som helst, särskilt när vi är vid strömmande vatten där det kan
bli riktigt farligt.
När vi var vid älven i Mora för någon vecka sedan visade hon heller
inget intresse för vattnet som rann..
…och inte för elden som brann.
Nej hellre ligger jag och sover med huvudet på mattes mjuka lår…
Nej, vatten och eld är inte särskilt intressant när man har en nos som leder en till
än den ena och än den andra intressanta doften…
Nog märks det att det finns lite jaktraser i henne .
Idag är det söndag och vi har ju fått en extra timme vilket faktiskt känns tycker jag. Måste passa på att göra lite ”smygreklam” också (kanske ska kontakta friggs och fråga dem om man inte kan få en slant för det här)…. är äldste sonen som hittat det här teet och det är verkligen gott. Sen hur mycket D vitamin man får i sig kanske kan diskuteras men om det skulle vara så att det ger en liten kick av solljusvitamin så är det bara ett plus på den goda smaken.
Idag ska vi försöka få lite gjort utomhus. Dels så behövs det krattas löv och sen ska vi fortsätta pumpa ur vattnet ur jordkällaren och fixa ett stuprör som är helt fel konstruerat så att när det regnar för häftigt rinner vattnet nedför väggen istället för ned i takrännan. Detta har gjort att det blivit en fuktskada på insidan på väggen i trappen och det känns inte roligt.
Är ärligt talat såå less på alla fel och skavanker som detta hus har visat sig ha. Låter nog konstigt eftersom jag ju faktiskt bott här sedan -96 och väl borde ha vetat det när vi bestämde oss för att köpa ut min före detta sambo men dels så var jag inte så insatt i allt då eftersom jag ”bara” skött hushåll och gårdsstädning alltså bara det ”ytliga” kan man väl säga och dels så kändes det så viktigt då när vi separerade att jag skulle bo kvar här för sönernas skull.. så att deras situation skulle bli så lite förändrad som möjligt.
Men det jag vet idag är att värderingen av huset blev alldeles för hög med tanke på allt som behövs fixas här för att få till en normal standard och värderingsmannen verkade bara titta på det ytliga och gårdens helhet och utseende som vid första anblicken ju ser ut som en mysig charmig drömgård. Dessvärre så är denna ”drömkåk” i ungefär samma skick som den i Björn Skifs film med samma namn och den summa som krävs för att få den i bruksskick och säljbar har vi ju redan lagt stor del av i och med övertagandet.
Känns lite bittert måste jag säga men egentligen så ligger ju det största ansvaret på mig själv.
Det vi åtgärdat hittills är att sätta in ett vattenfilter för att få bort kalkpartiklarna som satte igen kranar och packningar, köpt ny varmvattenberedare då den gamla var alldeles förstörd av just dessa partiklar, bytt ut den gamla trekammarbrunnen som hade en trasig mellanvägg, börjat måla och kitta fönstren som i vissa fall var så gott som utan kitt och inte sett målarfärg på många år. Men detta är egentligen inte så mycket då det som också skulle behövas göras är bla att lägga nytt tak, sätta in någon alternativ värme, typ luftvärmepump då det bara är direktel och eldning i kamin och vedspis som ger värme nu, bygga om pannrummet som nu har den idiotiska konstruktionen att man bara tar sig ner dit via en liten lucka i först altangolvet och sen ännu en liten lucka i husgrunden så att man får ”åla” sig ner så gott det går, vilket funkar så länge man är någorlunda ung och smal. så det som skulle behövas är alltså att gräva upp någonstans vid grunden och få till en riktig källarnedgång och sen skulle en riktig dränering runt huset inte heller vara fel då det system som är nu och jag inte ens kan förklara gör så att jordkällaren plötsligt blir till en svimmingpool så fort gamla brunnen blir för full……och sen….?….eller nej….tappade lusten att sitta här och försöka skriva ner alla bekymmer som rör gården och huset nu.
Får nog bli ett eget inlägg om våran ”hushistoria” någon gång. Kan ju i alla fall säga att det känns som om vi bara fixat toppen av ett isberg än och så fort ett problem verkar löst så dyker ett annat upp.
Önskar nu att vi hade haft en mindre och mer lättskött gård men som läget är nu så kommer vi förmodligen inte att ha råd att fixa denna så att den blir i säljbart skick så med andra ord så får vi nog fortsätta att jävlas och lägga ner en massa pengar på sånt som redan skulle ha tagits med i värderingen och gett ett helt annat pris, åtminstone 200 000 lägre och det känns väldigt trist och inte precis uppmuntrande.
Det tar och tär på våran livsglädje och energi och det är svårt att ha några drömmar när man hela tiden måste ägna sig åt problem och bekymmer för att se till att ha huset i ”bobart” skick.
Men det sägs att man får det man förtjänar och vi måste väl ha varit ett par riktigt hemska människor i något av våra tidigare liv för att förtjäna detta?? Nåja..kan bara hoppas att man kommer att förstå allt någon gång i framtiden om hur och varför….!
Ha en bra söndag i alla fall!
Britta