….till Hälsingland. Närmare bestämt till Bollnäs och sambons dotters familj.
Har en längre tid nu känt att tiden inte riktigt räcker till för att pyssla och sköta om dom som jag gjort förut eftersom jag har ett mycket mer händelserikt och kringresande liv nu med min nuvarande sambo.
Så det som förut enbart kändes skoj att använda fritiden till när det gäller deras skötsel såsom, storskurning av hönshuset, hålla det snyggt och mysigt i hönsgården, mata, se till att det finns vatten, låta dem gå lösa på gården, ordna det varmt och mysigt på vintern….mm mm….känns numer mest som något jag också måste hinna med och ett dåligt samvete.
Så valet vi stod inför var om vi skulle satsa på att tex bygga ny hönsgård vilket började bli nödvändigt eftersom staketet runt börjar ruttna, bygga till värpreden med luckor för att kunna plocka äggen utifrån för att förhindra att skatorna stjäl dem, eller helt enkelt låta någon annan få ta över både höns och tupp och lägga ner ”hönseriet”, och det senare kändes som det mest naturliga valet.
Dessutom passade det extra bra nu då sambons dotters tupp är opålitlig och gjort utfall mot deras tvååriga dotter och de funderat på att byta ut den mot en snällare. Och snällare tupp än Hugin får man leta efter. Han har aldrig någonsin visat något aggressivt varken mot barn eller vuxna och sina plikter som älskare 
och flockens beskyddare och födosökare sköter han alldeles utmärkt. Så nu är det bara att hoppas att han och de två hönsen Ronja och Lovis finner sig tillrätta i sitt nya hem med ytterligare fem/sex hönor.
Så beslutet känns rätt och även om det är lite vemodigt att skiljas från Hugin som bott här hos mig i fem år och varit så duktig och snäll med sina ”damer” som kommit och gått under åren, så känns det bra att veta att jag kommer att träffa honom många gånger än när vi åker till Hälsingland och hälsar på.
Så nu kan vi med gott samvete lägga all tid på fostra och umgås med våran nya lilla familjemedlem som just nu ligger här bredvid mig i soffan för att ta en liten förmiddagslur. Vi har varit ute och hjälpt husse att stoppa ner hönsen och tuppen i transportkartongen och det var otroligt spännande för Line. Hönsen kacklade och skrek när jag skulle ta en efter en ur hönshuset och naturligtvis lyckades en av dem smita ut i hönsgården och fara runt där som en toka innan sambon hämtade håven och vi lyckades tränga in henne i ett hörn.
Kändes inte roligt att det skulle behöva bli så stressande för dem men för Line (som fick hålla sig utanför hönsgårdens nät) var det rena ”julafton”! ”Yes, kom igen husse och matte! Nu fångar vi höns”! tycktes hon säga när hon skuttade omkring utanför nätet.
Så nu är husse, tuppen och hönsen på väg mot Bollnäs och vi ”tjejer” ska ha våran första ensamma hemmadag tillsammans.
Tyckte att husse skulle åka själv och hälsa på sina barn och få ta en liten paus från ”valplivet” som hur underbart det än kan vara också, kräver en hel del energi och engagemang.
Själv har jag ju aldrig haft valp och kunde aldrig föreställa mig att det skulle vara så likt småbarnstiden.. 
Det är passning, rastning, matning och aktivering som gäller hela dagarna nu och svårt att fokusera på något annat än henne faktiskt. Visst sover hon massor också och är rena drömvalpen som är lugn hela natten men ändå så kan man aldrig riktigt helt släppa ”kollen” på henne. Man vet ju aldrig vad hon hittar på för bus om man inte är uppmärksam.
Tack och lov så har hon inte fått för sig att bita på några sladdar än men kattlådan är rena godisskålen tycker hon och om man smyger riktigt tyst och försiktig så kanske inte matte eller husse märker att man går dit och kollar om någon katt nyligen varit där och lämnat något gott???
Ordet Nej, har hon dock lärt sig och hukar och vänder direkt om man kommer på henne med att vara på väg dit…
Hon vet så väl att det inte är tillåtet men kan inte alltid motstå frestelsen.
Annars är hon vad jag förstått en väldigt lugn valp och duktig på att varva ner och koppla av efter busrycken och äventyren utomhus och lyssnar ganska bra när man säger ifrån och visar att något inte är okej. Även om det naturligtvis är tillfällen då hon är alldeles för uppskruvad för att göra det, men det är ju också precis detsamma som med småbarn…inte lätt när livet och energin bara rusar på i kroppen…
Så numer är det tålamod och att vara konsekvent som gäller, och som husse säger så är det så att vi inte lyckas fostra och forma den här valpen som vi vill ha henne så är det inte henne det är fel på, då är det vi som misslyckats, (vilket det väl i det flesta fall med jobbiga hundar är, alltså att det är ägaren som inte gjort sitt jobb ordentligt) . Det är ju vi som ska ”leda”, visa rätt och fel, och ge kärlek och beröm i massor när hon gör rätt, vilket vi gör också.
Förra helgen kom jag på ett väldigt effektivt sätt att kalla in henne på eftersom hon ibland blir så uppslukad av något annat så att hon struntar i om man står och ropar, visslar och tjatar för att få henne att komma (helt naturligt för en så ung valp antar jag). 
Hittade den här pipan som husse använt till sina tidigare hundar och den ger ifrån sig en signal som hon till slut inte kan motstå…dessutom belönas hon med många gobitar (hennes vanliga foder) när hon kommer och ännu roligare blir det eftersom vi oftast gömmer oss lite innan vi blåser i den. Då blir det liksom dubbel belöning när den hörs då själva letandet också verkar riktigt roligt och glädjen när hon hittar oss är total. Den är otroligt effektiv och till stor hjälp som tex igår när vi var ute en sväng för att kissa och hon står väldigt nära infarten till gården och jag hör hur en bil närmar sig snabbt. Mina vanliga rop på henne lyssnade hon inte på då hon hittat något väldigt intressant att nosa på men visselsignalen fick henne att komma direkt, precis innan bilen passerade utanför gården.
Men nu har jag inte tid att sitta här mer för lilla vovven har precis börjat vakna och vi ska gå ut och kissa och förhoppningsvis bajsa lite också.. livet består av väldigt mycket kissochbajsprat just nu….precis som det ska vara med en valp i huset.
Ha en skön helg och njut av solskenet efter veckans eviga regnande.
Britta