Varför jag känner mig så trött och nästan lite ”down” hela tiden. Kollade i dagboken när vi vaknat upp efter vår middagslur och tror att det endast var två av de senaste nio tio helgerna som det inte varit någon form av evenemang,engagemang, födelsedagskalas, släktträff, påhälsning mm mm….så…..suck….!
Inte är det konstigt om man som introvert och hsp människa känner sig mentalt slut då!
Dessutom sitter ju sorgen efter Wilma i än och mitt i allt detta ska jag orka jobba heltid med ett ganska så fysiskt krävande arbete. Psykiskt också förresten då vi är 15 st på min arbetsplats, och hur trevliga och underbara mina kollegor än är så är det påfrestande att hålla det ”sociala spelet” igång hela dagarna.
Introverta blir utmattade av att umgås och behöver ensamhet för att återhämta sig. Extroverta får energi av att umgås och behöver gå på fester, cafeér, springa på stan, besöka vänner och bekanta för att känna sig tillfreds med sig själva.
Och eftersom jag åtminstone till 95% är introvert så vore det konstigt om jag skulle känna mig nöjd och lycklig med livet som det är just nu.
Att ha tråkigt är ett uttryck som nästan inte finns för mig. Känner väldigt väldigt sällan att jag har tråkigt. Möjligen om jag är sjuk en längre tid ??? Men då kan man ju alltid läsa, se på intressanta tv program, skriva osv , så egentligen ska det väldigt mycket till för att jag ska känna mig uttråkad.
Nu i helgen te x är det kusinträff.
Vaknade upp igår morse med halsont.
Blev dessvärre inte särskilt ledsen och nedstämd över det.
Det avgör saken.
Jag kommer inte att gå på kusinträffen….
…….har varken ork, energi eller lust med det egentligen.
Ska försöka att ha en lugn introvert återhämtar helg….men först ska vi åka en sväng och hälsa på sambons dotter med familj som för tillfället befinner sig i en stuga de hyrt bara ca två mil från oss…..men sen….efter det.
DÅ ska jag bara ”vara”!
Hörs!
Britta
Jo det har du väl egentligen rätt i Karin men å andra sidan så är det svårt att göra det av respekt för andra människor. Att tacka nej känns lite som att ”säga” att den eller de personerna som ska firas eller vill att man ska träffas, inte betyder så mycket för en och det är ju absolut inte de signalerna jag vill ”sända ut”!
Jag får nog helt enkelt hitta ett bra sätt att ”ladda” inför, och ett lika bra sätt att ”återuppladda” efter dessa sociala tillställningar. Men visst finns det gånger då man faktiskt kan tacka nej utan att riskera att göra någon besviken som typ personalfester eller när ett gäng tycker att man bara ska gå ut och ”ta en fika” osv. och det har jag faktiskt blivit bättre på.
jodu
Jag tycker att du ska öva på att säga Nej! Man måste inte delta i än det ena och än det andra, om man inte vill/orkar! Skippa midsommarfirandet t ex, åk bort och gör något helt annat. Tacka inte Ja till saker fastän du vill tacka Nej. Undvik saker som säger ur din energi så långt det bara går…
Ibland är det väldigt skönt att bli ”lite” sjuk