Har tagit semester nu…en vecka från och med igår.
Men någon avkoppling blir det inte frågan om, för nu ska här röjas…!
Uthus, trädgård och garderober är en katastrof och någonstans måste man ju börja.
Har legat över mig en längre tid nu och känner att jag inte har lust eller inspiration till att göra annat förrän jag fått undan en hel del. Det ligger som en mörk ”hinna” över ens tankar och att förtränga och ge sig ut på foto eller fisketurer istället för att ta itu med det funkar inte längre.
Jag är verkligen ingen pedant men vill i alla fall ha någorlunda koll på vad jag har och vart jag har det och så är inte fallet just nu.
Den senaste tiden har varit tung på många sätt, och det värsta har väl varit sorgen efter wilma.
Börjar så smått acceptera att hon är borta nu men usch så ont det fortfarande gör.
Var iväg till tjärnen vi brukade åka till för några dagar sedan och kände redan på vägen dit hur man satt och höll tillbaka alla känslor och minnen som kom.
”Gråtklumpen” bara växte och växte i halsen och när vi till slut klivit ur bilen och gått ner till stranden bara brast allt för mig och tårarna föll som krokodiltårar nedför kinderna. Man gråter så häftigt så att man knappt får luft.
Nu när jag skriver igen och tittar på bilden av henne så kommer den där förbaskade gråtklumpen tillbaka. Just när man tror att ”nu har jag nog gråtit färdigt över henne” så vips…så är det tillbaka igen.
Vi har ju liksom alltid varit en treenighet jag hon och husse, och nu när hon inte är med längre blir det extra påtagligt när vi är ute på sånt som jag och hon hade ett väldigt sällskap av varandra medan husse fiskade t ex.
Men när gråten lagt sig och allt blev stilla igen kände man att visst är hon med ändå. Och det sista hon vill är ju att man ska vara ledsen. Så nog ligger hon där på stranden allt och kikar ut över tjärnen….och det kommer hon alltid att göra.
Men nu är det bara att svälja klumpen och försöka tänka framåt istället. Ska bara ta en kopp kaffe nu och sen är det uthusröjning som gäller. Kanske ev får med någon bild från det men lovar inget.
Ha en bra dag nu och var superrädda om varandra. Man vet aldrig när ens tid tillsammans här på jorden är slut så ta inget eller någon för given.
Britta
Det är aldrig lätt att göra sig av med ett husdjur. Tyvärr är det någon som man dock måste lära sig då det tyvärr inte lever lika länge som vi. Men trotts att vi vet detta så är det ändå lika svårt varje gång det försvinner ur ens liv.
Vi kan dock se det som positivt att vi är av den sorten så vi har tron och kunskapen att ändå träffa dem trotts att det gått över till andra sidan. Lev med de tankarna och allt kommer kännas bättre. Jag har levt med många hundar och känner ofta att de på någotvis ändå finns med. Till och med den första Jämthunden Tina som min bror hade när jag var ung känner jag finns med då och då.
Fast som sagt så trotts detta är det ändå tungt många gånger. Sköt om er och ha det bra.