Egentligen har jag nog knappt fattat det än…och egentligen känns det lite för tidigt för att skriva om det….men gör det ändå.
Alice hade på sistone inte varit riktigt pigg. Mest velat ligga och vila lite här och var när hon och Hugin spatserade omkring på gården. Satt mest och kurade och ville inte gärna picka och krafsa som vanligt.
Någon dag senare började hon få den där gången som jag egentligen sett förut men kanske inte riktigt ville erkänna. Lite vaggande, tungt och ”pingvinliknande”.
Såg också att hon gett ifrån sig en ovanlig avföring i hönshuset, mycket vitt med lite gulgrönt men inget blod så det kändes inte alltför allvarligt. Den vaggande gången däremot misstänkte jag hade något med fel på ”äggläggningsapparaten” att göra.
Det här är tredje hönan jag har som råkat ut för samma sak.
Läste sedan om äggledarinflammation som stämde väldigt väl in på Alice symptom och när vi precis tyckte att hon blivit lite piggare och följt med Hugin ut och pickat lite efter flera dagar med väldigt dåligt matintag så bara låg hon där död och livlös i sandbadet på kvällen.
Alice var den absolut finaste av de hönor jag haft. Utan tvekan. Så underbart beigebruna färger och med nästan blåaktiga fötter och kam. Hon var också speciell på det sättet att hon var så blyg och försynt.
Raka motsatsen till Idun som också alltid kommer att ha en speciell plats i mitt hjärta. Hon var helt otrolig på många sätt. Smart och totalt orädd för både människor och djur.
Just nu sitter Hugin ute i hönshuset med sin ”nya” sambo. En Hedemora höna som vi mest fått låna som akutsällskap av min sambos syster. För även om Hugin är en trygg och erfaren individ och som även verkar kunna trivas med att gå för sig själv och picka och krafsa så ska han som den naturliga flockledare han är inte vara ensam anser vi.
Han har ju haft några ”sambor” genom åren även om han aldrig haft mer än tre samtidigt så har han skött om och värnat om dem alla på ett gentlemannamässigt sätt.
Idun var den som till och med vågade sig på att ligga och vila i soffan med honom 
Två dvärgkochintjejer har han också haft. Den vita som är med på bilden ovanför och den här svarta som jag inte minns namnet på just nu ??
Så nu får vi se hur det går här framöver. Om vi hittar ett par nya tjejer åt honom? Om Hedemorahönan stannar eller ej osv?
Just nu är vi bara glada och tacksamma över att han har lite sällskap igen efter en ensam natt och dag och imorgon blir det spännande att se om den nya damen vågar följa med honom ut när vi öppnar luckan!?
Han är då en väldigt speciell herre Hugin också och otroligt snäll och trevlig. Kommer att sakna och minnas även honom i all evighet den dagen han är borta. Precis som lilla Alice…vackra blå Alice som jag brukade kalla henne.
Vila i frid lilla gumman och ha det bra i hönshimlen där inga smärtor och sjukdomar finns…..till vi ses igen!
Britta