Kom inte på något annat eller bättre att skriva som överskrift för det är precis vad den här lördagen blev.
Starten på dagen blev som jag hoppades på…alltså med en kopp kaffe nere vid ladan i skogen. :)
Obeskrivlig känsla att sitta där med lugnet omkring sig, solen som värmer på ryggen, fågelsång utan dess like, utsikt över Siljan och med en kaffekopp i handen.
Lyckades till slut, efter hundra ändringar av inställningar med ljus, tid,antal bilder, självutlösartid och filtereffekt få till två bilder av mig och Wilma på våran ”guldstund”!
Ser väldigt fridfullt ut, men om man sett mig i jakt på att få till bilden som jag ville ha den, genom att springa fram och tillbaka mellan stolen och kameran så hade man misstänkt någon slags ”fnurra” i hjärnkontoret :)
Tur att jag hade Wilma med som plötsligt gjorde mig uppmärksam på att det kom någon genom att spetsa öronen och fokusera blicken bortåt vägen då en joggare för mig helt ljudlöst dök upp och passerade förbi.
Men hade i alla fall en lång stunds lugn och ro innan fotandet började och satt där och fantiserade om att bygga ett hus på den där platsen. Huvaligen vilket drömställe att bo på.
Inga grannar inom synhåll och ändå en känsla av frihet med de öppna markerna omkring.
Vinner jag miljoner så ska det bli mitt mål tror jag 
Nisses grav har klarat vintern bra och snart är det dags att göra lite vårfint åt honom.
Efter en timme ungefär vandrade vi hemåt igen och tog då en genväg genom skogen. Vi korsade gamla järnvägen som en gång i tiden gick från rättvik till sågmyra. Läste just att den byggdes 1890 och lades ner 1965. Man kan fortfarande se kvarlämningar av den lite här och där i form av gamla murkna stockar och rostiga bultar även om det inte alls finns lika mycket kvar nu som det gjorde när jag var liten. Eller så är det bara så att man inte längre ser alla dessa ”skatter” och spännande gamla föremål som man tyckte att det var när man hittade en skruv, mutter eller bult som liten.
Då trodde jag att nog att den gamla järnvägen var något som funnits för ca hundra år sen så rostiga och gamla som sakerna såg ut, men faktum är ju att det bara var sex år innan jag föddes som den lades ner.
Bitvis är det fortfarande riktigt blött i skogen även om våren har kommit långt på väg.
Till och med en liten vitsippa såg vi som visserligen mest såg ut som om den skulle vilja krypa tillbaka ner i jorden igen en stund :)
Passerade syrran också som var i ”vårbrukartagen” i trädgården.
”Sötmissorna” Lemmy och Alice hade fullt upp med att jaga flugor, fjärilar och det mest spännande och största bytet….en servett eller någon typ av lättflygande papper i alla fall. Lemmy blev den som till slut ”lade ner” det lockande bytet.
Alice är verkligen en ovanligt vackert färgad katt. Hade varit spännande att se kattungar efter henne men det var visst redan ”kört” så att säga. Opererad och klar med andra ord. 
Ja det var starten på dagen det och anledningen till att den kändes så bra och lyckad därefter är att jag sen tillbringade resten av den på vedbacken. Sönerna turades om att hjälpa till också så det blev en hel del av ”vedberget” avverkat.
Mår så himla bra av att vara utomhus och jobba och kände hur ”livsandarna” återvände
Sen blev ju inte kvällen helt fel heller då sönerna som åkte ner till Rättvik och gick på pizzeria med några kompisar, köpte hem en riktigt smaskig pizza till mig.
Mums!!!!
Precis vad man behöver efter en dag på vedbacken …. ;)
Britta