Har egentligen inte tid att skriva, ska snart åka till Mora med yngste sonen för ett besök hos en sjukgymnast men blev så glad och inspirerad av det fina vårvädret som var när vi vaknade och fick syn på den lilla tussilagon jag plockade i helgen.
Kände bara att jag måste ge den ett eget litet inlägg 
Tänk att en så liten och egentligen oansenlig blomma kan göra en så glad och ge ett sånt hopp om varmare ljusare tider. Den har verkligen valt rätt tid för sin blomning när det gäller att få uppmärksamhet för hade den blommat på försommaren så hade man aldrig ens lagt märke till den.
Tussilagon heter ju egentligen Hästhov men är inget namn som vi härhemma brukar använda. Under min uppväxt kallade vi den inte annat än Tussilago i alla fall och tycker det är det sötaste namnet
På latin heter den ”Tussilago farfara” och då är det ju inte så konstigt att det namnet använts lika mycket eller kanske till och med mer än vårat svenska Hästhov.
Hästhoven symboliseras i de stora bladen som kommer senare och har formen av ett hästhovsavtryck.
Men nu springer tiden ifrån mig, som alltid när man sitter och skriver så nu är det bara att säga hej då för den här gången.
Ha det bra!
Britta