…på mig innan jag måste gå och lägga mig. Har ju fått order av sambon att ligga senast nio på kvällarna….
”Strängt hållen” jag förstår ni !?!
Nejdå…men han kan ju få tro det i alla fall, ;) och faktiskt så har han haft helt rätt de gånger jag lyckats hålla den tiden.
Jag har verkligen märkt skillnad på tröttheten dagen efter när jag sovit nästan två timmar mer på natten.Logiskt och självklart såklart….men det är ju så svårt att lägga sig så tidigt.
Särskilt när man jobbat heldag och grejat med matlagning, disk och tvätt ända fram till halv åtta/åtta, då känns det som om man knappt får någon ledig tid alls innan man ska upp och jobba dagen efter igen.
Men föredrar nog ändå att inte känna mig som en zombie dagen efter när jag varit uppe till halv elva/elva, så ikväll ska jag försöka hålla tiden skapligt trots att han inte ens är hemma än. Han jobbar till tio så förhoppningsvis sover jag redan när han och mer
Men först ska jag testa en grej som jag kom på ikväll.
Är ju ganska bortskämd med att få hjälp med att få loss låsningar i ryggraden då jag ju lever tillsammans med en väldigt duktig ”fysioterapeut” eller ”kiropraktor” eller vad man nu ska kalla honom, han kan det här med muskler, leder och skelett osv i alla fall.
Och något av det bästa jag vet efter en tung arbetsdag är när han ”trycker loss” ryggraden på mig…ja ni vet när det knakar sådär härligt i ryggkotorna. Men som sagt så är han ju inte alltid hemma och kom på att varför inte testa att lägga sig på en brödkavel som man liksom låter ”rulla” uppför ryggraden??
Han brukar ju själv lägga sig på en ihoprullad handduk och sakta flytta sig ”uppåt” (svårt att förklara det här märker jag ) samtidigt som han vickar fram och tillbaka åt båda sidor…hm hoppas ingen försöker sig på det här nu med hjälp av den här förklaringen
Nåja…det är i alla fall ett sätt för honom att få loss låsningar på sig själv.
Så nu ska jag gå ner och testa detta med en brödkavel så får vi väl se hur det funkar.
Ha det bra så länge och se till att få era timmars nattsömn, jätteviktigt för hela vårt välmående.
Britta