Gick nog ganska precis en vecka innan Rasmus tyckte att det var dags att återvända hem igen. Stod i köket och hörde ett jamande som jag inte riktigt kunde placera. Trodde att det var Samus som brukar ”prata” en hel del men tyckte ändå inte att det stämde.
Hann i alla fall inte fundera så mycket på det innan det kom något brunsvart infarande.
Funderar mycket på vad det är som driver honom att sticka iväg på sina ”luffarstråk”? Och vad är det som får honom att tänka att han ska bege sig av hemåt igen.
Skönt i alla fall att kunna släppa funderingar på om det var sista gången man såg honom :)
Välkommen hem Rasmus…!
Sen var det ju det här med mina låga järndepåer.
Var på kontroll i Mora igår och egentligen var själva värdet ingen katastrof för en normal människa men som blodgivare vill de att man ska ligga lite högre än vanligt såklart.
Så nu fick jag en extra dos järntabletter och sen får jag vänta ett par veckor på svar på proven som togs för att veta om jag är så att säga ”godkänd” som blodgivare igen.
Men nu måste jag tyvärr sluta och hoppa i säng. Jobbar imorgon och behöver mina timmars sömn :)
Britta