lillasysterfix

Ja egentligen är jag ju sådan så att jag lika gärna är hemma som att åka bort någonstans även om till och med jag känner att jag behöver lite miljöombyte ibland.
Och den här gången blev det ett ganska snopet avslut på våran Hälsinglandsresa.

Vi hade nog bara ett par mil kvar tror jag när vi insåg att det bästa beslutet nog ändå var att vända och åka hem igen.
Låter väl hur konstigt som helst men ska försöka förklara.

När våran kära gamla volvo besiktigades för ca en månad sedan  så gick den visserligen igenom men med en liten anmärkning om att det ev läckte lite bensin på något ställe (som jag inte är nog insatt i för att veta ) men inte värre än att sambon ombads att hålla lite koll på det bara.
Sen har vi väl inte tänkt så mycket på det mer än att jag möjligen någon gång känt att det luktat lite bensin när vi kommit hem.
När vi sen skulle tanka igår innan vi åkte mot Edsbyn och Bollnäs så reagerade sambon på att det gick i väldigt mycket i tanken jämfört med hur många mil han åkt.
Men med siktet helt inställt på att tillbringa dagen i Hälsingland och hinna med tre besök där så körde vi iväg mot den natursköna sträckan över Bingsjö som vi oftast brukar åka.
Föredrar att åka över skogarna istället för via Furudal med vanlig bebyggelse. Är så vacker natur med berg och dalar varvat med myrmark och små ödsliga byar här och var.
Körde på som vanligt, småpratande varvat med att bara sitta tysta och njuta av omgivningarna, och vägen bjöd verkligen på ett skiftande landskap beroende på om vi var på låg eller hög höjd. Från snöfritt och blött, till vitt och vackert med frost och ispärlor i träden.
Då och då nämnde sambon att han tyckte att bensinmätaren rörde sig lite väl mycket men från mitt håll på passagerarplatsen tyckte jag inte till en början att jag märkte något. Förklarade bort det med att ”Nejdå, du inbillar dig nog bara, titta inte så mycket på den där mätaren nu”  osv.
Men allteftersom började ju även jag att snegla på mätaren såklart och till slut kunde jag inte neka till att det syntes att den rört på sig trots att det inte borde märkas alls efter det lilla vi då kört.
Visste inte då att sambon redan fått tankarna på att vända om i huvudet men när vi stannade till med bara någon mil kvar för att ta lite kaffe och smörgås så talade han om hur han suttit och filosoferat.
Dels så hade han redan kvällen innan haft på känn att det skulle bli något trubbel med den ev bensinläckan och ångrade (som vanligt när han inte lyssnat på sin magkänsla som alltid har rätt i slutändan)  :)    att han inte tagit det mer på allvar.
Och när han sen satt och gick igenom hur mycket bilåkande det skulle bli under dagen och om det till och med skulle bli så att det lilla fel som nu var skulle ”braka ihop” och bli ännu värre så vore det dumt att fullfölja resan.

Så det slutade med att ringa runt till släkten och förklara läget och sen ringa vår egen underbara (min svåger) bilreparatör som ställer upp i vått och torrt och kämpar med våra krånglande bilar och fick besked om att vi kunde komma dit med bilen så fort vi var på ”hemmaplan” igen. Så istället för en hel bortadag så blev det en hel hemmadag och var ju inte helt fel att få lite städning gjord härhemma heller  :)

Som tur är så är vi bjudna till Edsbyn på dop av yngsta barnbarnet om två veckor så med den vetskapen kändes det inte lika snopet som det kanske skulle ha gjort annars.

Så nu sitter jag här på kökssoffan och idag blir det en resa till Borlänge istället då yngste sonen behöver en ny skrivbordsstol.

När vi vaknade idag var ju vintern tillbaka igen och visst är det vackert med lite vitt på marken och träden.
Håller tummarna för alla vasaloppsåkares skull att det håller i sig i alla fall till imorgonkväll  

Ha det !

Britta