Ja idag är det en sån där seg och luddig dag. Går lite i halvdvala efter en natt med orolig sömn och stört omöjligt att somna om efter halv fem då jag vaknade av att Findus stod och krafsade på sovrumsdörren.
Men lyckostunden idag var i alla fall i morse när jag för första gången i år drack mitt morgonkaffe ute på bron medan wilma gjorde sin morgontoalett i form av kissning och rullning i den lilla snön som finns kvar. (obs! inte på samma ställe)
Kan inte neka till att vårkänslan fanns där på en gång och att jag till och med tyckte att det doftade vår…men det kanske mest var inbillning :)
Det roliga är att när jag senare läste Jonna Jintons blogg (som blivit en av de bloggar jag följer dagligen) så hade hon också fått sin första ”utemorgonkaffekopp” idag…skoj med sådana sammanträffanden tycker jag, och undrar just hur många det är i Sverige som gjorde likadant i morse? Vore skoj att veta det!
Efter en jobbig förmiddag med väntan i en och en halv timme på ett läkarbesök för sambon och sedan ”raggande” av ett framdäck åt mig, eftersom vänster framdäck gått sönder på något vis så att det kändes som att åka på en kullerstensgata vid vissa hastigheter, så kom vi inte hem förrän vid halv ett någon gång.
Låter väl inte så sent förstås men eftersom vi skulle vara på vårdcentralen kl nio och sen ”bara” åka till en däckfirma och skaffa ett nytt däck så hade vi nog tänkt oss att vi skulle vara hemma betydligt tidigare.
Nåja, allt löste sig i alla fall till slut.
När vi sen fått i oss lite lunch och eldat så kände vi båda att det var dags för en liten middagslur, men jag vet inte vad det är med mig nuförtiden? Kan nästan aldrig somna mitt på dagen som jag alltid kunde förr.
Känner mig hur trött som helst och nästan yr av sömnbrist ibland men nej….det är alldeles för många tankar som snurrar i huvudet.
Oroar mig för alldeles för mycket för alldeles för många olika saker. Saker som jag ändå inte kan veta hur de ska utvecklas och lösas.
Känner mig ungefär såhär stor och stark
emot omvärlden då!!
Sen har jag också en sån där ”ovanligtontiarmendag” idag och det är något som tar och tär på psyket en hel del kan jag erkänna. Det går ju väldigt upp och ner med smärtan men när det är som värst som idag känns det från ena sidan av halsen, ner över axeln, bak på och under skulderbladet ner till där revbenen börjar ungefär, plus att det strålar och molar ut i armen och fingrarna. Smärtan är liksom brännande och värkande och svår att ignorera. Handen känns också varm och svullen vilket känns hela tiden och som om jag vill gå och ta på kalla saker för att kyla ner den. Tycker det är konstigt att den känns varm eftersom den borde bli kall istället då cirkulationen väl måste vara sämre dessa dagar?
Men men, nog med gnäll och ”gnööl” nu! Finns såklart dem som har det mycket mycket värre och som sagt, vissa dagar känns det knappt någonting. Sen är det ju inte alla som delar livet med en massör heller så inte har jag mycket att klaga på.
Får ta och rycka upp mig och
tänka lite positivt istället :)
Nu ska jag strax köra yngste sonen till teorilektion så det är dags att stänga av datorn och försöka få till ett lite mer acceptabelt utseende :)
Ha det bra och försök hitta det positiva i livet!
Britta