Ja idag har jag haft en lite underlig känsla när jag varit härhemma!?! Kan inte sätta ord på det utan bara känslan av ”rörelser”, ”ljud” , ”stämningsförändringar”…”närvaro”..mm.
Det allra underligaste är kattlätet som hörts ett par gånger utan att jag hittat någon förklaring till det.
Nu kan man väl tycka att det väl inte är särskilt konstigt med tanke på att vi ju faktiskt har fyra katter men det är med katter som med småbarn…man lär sig deras egna ljud och märker direkt när det är något man inte känner igen.
Första gången jag hörde det var när jag var vid hönshuset och skulle öppna luckan när jag kom hem från jobbet. Behövde bara göra halvdag idag så vid elva på förmiddagen var jag hemma igen. Såg att ”husse” inte öppnat åt hönsen än och tänkte att eftersom det är så pass varmt ute så kan de få vädra en stund.
Såg inte till någon av våra katter men när jag hade öppnat luckan och skulle gå ut ur hönsgården så hör jag ett lite sådär sorgset och bedjande jamande som okastrerade hanar och honor kan låta när de letar efter en partner.
Låter väl inte heller så konstigt eftersom våren ju närmar sig så smått och det väl har börjat frias lite här och där bland katter men grejen är den att det här var såå nära så att jag genast tittade ner kring fötterna på mig.
Kände som sagt inte heller igen jamandet och sa ”Är det du Samus?” Högt för mig själv eftersom hon är den absolut mest pratsamma av våra och den enda jag kunde tänka mig.
Men nej, ingen katt i närheten. Väntade på ännu ett läte för att kunna lokalisera det men hörde inget mer…DÅ!
Sen tänkte jag väl inte så mycket mer på det utan gick in för att byta från arbetskläder till ”hemmakläder” och äta lite lunch. Satt vid köksbordet och bläddrade i lite reklamblad när plötsligt jamandet hördes igen. Alldeles nära och liksom bedjande på något vis.
Ryckte till och tittade mig omkring, men Rasmus låg som vanligt halvt medvetslös på kökssoffan och ingen annan katt var i närheten. Fick för mig att en katt skulle vara instängd någonstans och tog en runda i huset för att öppna lite dörrar men…nej..ingenting!
Gick och öppnade ytterdörren med hopp om att höra jamandet igen och kanske få syn på någon okänd ”friare” som hoppades på att komma åt någon av våra honor (lyckligt ovetandes om att de är steriliserade båda två) men nej…alldeles tyst därute.
Ja, sen hörde jag det inte mer men har ändå resten av dagen haft en känsla av en ”närvaro” på något vis… nästan som om man tyckt att något rört sig och försvunnit när man gått ifrån ett rum till ett annat och i nästa sekund känslan av att vara förföljd…!
Väldigt märkligt måste jag säga men i och för sig inte första gången härhemma…jo …kattlätet
är första gången och väldigt svårt att förklara. Om det varit på avstånd jag hört det så hade jag inte alls reagerat men när det låter som om katten ifråga är alldeles bredvid en, då blir man fundersam.
Sen har det varit lite andra ljud som jag inte är van vid och har inte ens brytt mig om att hitta förklaringen på, för den enda förklaringen är nog att vi helt enkelt har lite besök här.
Känner ju av det båda två lite då och då men eftersom det absolut inte är något negativt så störs vi inte heller av det. Blir snarare en ännu trivsammare känsla härhemma då så det är ju bara positivt.
Däremot har det där kattlätet gett mig lite att fundera på.
Visserligen har ju tankarna på sistone gått till Ebbe och funderingar på vad som hänt honom och vart han tog vägen, men? Vi har ju inte sett honom sedan i början på förra sommaren så antingen har han hittat ett nytt hem eller så är han på andra sidan.
Och om det nu skulle vara han som är här och hälsar på lite så hoppas jag verkligen att han har fått ro och mår bra där han är nu. Vart han än är!?!
Men nu är det dags att krypa till kojs! Darlingen min jobbar till tio så han borde väl komma ganska så snart men innan dess har jag nog hunnit värma upp sängen åt honom :)
Ha det gott och snart snart är våren här!
Britta