Ja då har startskottet för vintersäsongen gått och i och med det mer psykisk press än fysisk. Själv föredrar jag fysiskt tungt arbete.
Jag är oerhört glad och tacksam över jobbet på kyrkogården men ibland tänker jag…hur länge orkar jag hålla på såhär?
Det är just den där osäkerheten som finns med hela tiden någonstans i bakhuvudet. Man törs aldrig se framåt mer än ett halvår i taget. Visst kopplar man av ganska mycket när vårsäsongen börjat och man vet att man har 6 månaders fast heltid framför sig men då är det ju det fysiska arbetet som tar kraften ur en istället. Man kommer oftast hem och känner sig mer eller mindre som en zombie i kroppen efter åtta timmars fysisk arbetsdag, och allt det där man kanske hade i tankarna på morgonen innan man åkte till jobbet och som man skulle göra när man kom hem…får liksom vänta till en annan dag.
Många tror att vi har ett lättsamt och enkelt jobb. ”Åh vad härligt att gå här och pyssla med blommor hela dagarna, ni har det väl bra ni” osv. Och visst har vi det bra. Och visst trivs vi med och älskar vårat arbete men det är nog inte så glamouröst som många verkar tro. Det där med att ”pyssla med blommor” ‘är en väldigt liten del av arbetet egentligen.
Det är nog när vi en gång i veckan (förhoppningsvis och om man hinner med) plockar av vissna blommor och rensar lite ogräs i våra fondrabatter som besökarna räknar som att ”pyssla med blommorna” och även om det inte är precis hårt arbete så har vi i alla fall närmare tvåhundra fonder per lag (vi är uppdelade på fem områden med två per område i de fyra största och en person på det minsta) som vi ska plocka av vissna blommor på, rensa bort ev ogräs, krafsa och luckra upp jorden, skära kanten med kantskäret och handklippa gräs som vuxit sig för långt intill rabatten.
Det är den lindrigaste delen av arbetet. Sen däremellan sköter vi grusgångar, häckar, sandgravar, större rabatter och planteringar,dammar, fontäner och krukor som vi planterat.
Att sköta en häck innebär att hålla kanten fin genom att kantskära, rensa och barka jorden, ta upp klipp ur intilliggande gravar och fonder( när den stora klippningen gjorts av de ännu mer grovarbetande karlarna), sen hålla efter skott som skjuts efter att formklippningen är gjord vilket vi (tjejer) gör antingen för hand med häcksax eller med hjälp av våra eldrivna saxar, samt att gå igenom och klippa ur döda grenar.
Att sköta en grusgång innebär att rensa bort ogräs som hela tiden vill växa upp i den vilket vi gör ”på knä” eftersom det ger det mest långvariga resultatet, alltså att plocka tuva för tuva och krafsa om i gruset för att ”förvilla” ev nya ogräs som är på väg att växa, att hålla kanten rak och fin genom att ta upp det som ”skurits av” under den årliga kantskärningen som också utförs av karlarna med bensindrivna kantskärningsmaskiner, fylla på med nytt grus ibland när det behövs och naturligtvis kratta och hålla gången fri från gräsklipp, löv och annat skräp.
Att sköta en sandgrav innebär att man minst en gång i veckan (jag och min kollega har tio st på vårat område) ska sopa undan skräp från ytan, dra igenom sanden med ogrässkyffel för att få bort ev rötter som fått fäste, kratta och luckra sanden med järnkrattan och sen jämna till och få en någorlunda fin yta med den lite lättare stålkrattan innan man drar med de sk ”kavlarna” för att få till ett fint mönster i sanden.
Att sköta större rabatter och planteringar innebär att på de ettåriga sommarblommorna plocka av vissna blommor och klippa ner och dela på perenner som vuxit sig för stora, rensa ogräs och ev barka där det behövs, hålla kanterna fina genom kantskärning och handklippning av gräs, och naturligtvis att gräva och gödsla innan plantering på våren.
Att sköta dammar och fontäner innebär bla att hålla pumpar fria från alger och skräp som hela tiden samlas, fylla på vatten och håva upp sånt som inte ska vara i vattnet.
Fonderna ska också varje vår grävas om och gödslas, samt rensas ur på ev kvarblivna rötter och luckras för att planteringen ska gå så lätt som möjligt.
Och till sist så ska alla planterade krukor vattnas, plockas och hållas vid liv under hela säsongen.
Det är alltså det här vi sysslar med under våra arbetsdagar på kyrkogården och med tanke på de flera hundra meter häck och grusgångar vi har så blir det en hel del knästående, ogräsrivande med ena handen, skottkärrekörande av bark, jord och grus, grävande av rabatter och fonder mm mm och detta ska utföras vare sig det är stekande sol eller ihållande regn.
Sen tillkommer ju också de större projekten då alla vi nio ”gravkullor” rycker in vid tex slydragning när ”pojkarna” röjt ytterområdena, krattning och upptagning av gräs på desamma, lastning och bortstädning av det som blir när äldre häckar och träd tagits ner, grävning och nyanlägging av större rabatter och häckar, samt lövkrattning under vår och höst.
Så med tanke på vad vi åstadkommer under en säsong så kanske man kan förstå att man är trött och utsliten när man kommer hem efter åtta timmars arbetsdag ute i friska luften. Visst är vi lyckligt lottade som får jobba så pass fritt som vi gör och på en av Sveriges förmodligen vackraste arbetsplatser med sin utsikt över Siljan, men att tro att vi ”pysslar med blommor” hela dagarna gör inte jobbet rättvisa. Vet också att många som provat på vårat arbete med ”visionen” om att det är så avkopplande och lättsamt, insett att det inte alls var vad de drömt om och gett upp efter en säsong. Man kan inte vara ”pryd”, alltför otränad eller rädd för att ”lorta ner sig” om man ska jobba på en kyrkogård 
Arbetsstyrkan ändras ju ofta från säsong till säsong då många bara ser det som tillfälligt arbete, men det ”gäng” vi är nu var faktiskt detsamma förra säsongen och det är lite roligt att inse att det är lite ”pojkflickor” över oss allihop.
Ingen av oss är rädda för att ”ta i” och bli skitiga och bryr oss inte särskilt mycket om hur vi ser ut i våra arbetskläder så länge de är praktiska och skyddar. Jag har faktiskt under mina år på kyrkogården även upplevt kollegor som verkat mer angelägna om att arbetskläderna skulle ”se bra ut” eller att solbrännan skulle bli så jämn som möjligt än att arbetet skulle fungera rent praktiskt. :) ??
Då har man hamnat på fel arbetsplats, för sk ”bondbränna” är oundvikligt när man tillbringar åtta timmar utomhus på sommaren. Om man nu inte vill ägna tiden åt att springa och byta modell på linne osv för att bli lite mer jämnt solbränd som jag också sett exempel på. Hihi…kan inte annat än skratt åt det.
Nåja..nu är det i alla fall över för den här gången och sen får vi se om det blir samma gäng nästa år?
Vi är i alla fall fyra till fem stycken som nog inte just nu i alla fall har planer på att göra något annat så själva ”grunden” av de mest erfarna i arbetslaget kommer nog att bestå ett tag till.
Men nu ska jag försöka få lite nytta gjord härhemma. Har inte ens släppt ut hönsen för dagen än.
Ha det bra så länge och ta vara på alla guldstunder i livet.
Britta