Vi lyckades faktiskt ta oss ut på en höstpromenad förra helgen och måste ju säga att hösten väl borde vara alla fotografers favoritårstid. Gäller bara att hinna med på det korta färgsprakande fyrverkeri den bjuder på,
Hade mitt polfilter på eftersom vi skulle gå nedåt ån och jag hoppades på en massa vattenbilder men tyvärr så är den torrare än jag någonsin sett den så några bilder med blänkande vatten blev det tyvärr inte, däremot blev det ju en underlig ”suddeffekt” av filtret istället och jag har bestämt mig för att tycka om den och visa bilderna trots att de väl inte är godkända av expertisen. ;)
Vet att den här bilden är alldeles för ljus och alldeles för ”gul” men tycker om den ändå för att den visar Wilma som matchar så bra till höstens färger på sin” höstprommis”!
Trots sina snart 12 och½ år så blir hon fortfarande som en valp ibland när vi är ute i skogen och vi är tacksamma så länge hon finns med och orkar. Än så länge har hon inte några problem med att varken gå eller springa men som alla erfarna hundägare säger så kan det gå väldigt fort på slutet när ålderskrämporna väl kommer.
Ja färger är något som hösten verkligen slösar med och även om den här bilden är från ett annat tillfälle så visar den hur många tacksamma motiv det finns ute i naturen just nu. Tycker blåbären ser alldeles ”smurfblåa” ut 
eller ”avatarblå” kanske !
Härlig färg i alla fall!
Den här bilden kändes konstnärlig på något vis och är från samma tillfälle som bilden ovan. Nog är det häftigt att något som nyss varit blekgrönt kan förvandlas till den här nyansen. Man undrar just hur det går till egentligen…?
I år tycker jag förresten att det är väldigt mycket rött med i höstfärgerna, mer än att det skiftar från gult till orange så skiftar det till rött, vinrött och rödbrunt istället. Särskilt tydligt syns det på lönnarna.
Önskar att jag hade ett riktigt riktigt bra makroobjektiv och någon gång ska jag skaffa ett men får hålla tillgodo med det jag har än så länge och tycker att den här bilden blev skaplig. Det finns ju så otroligt många motiv att hitta på ”lilleputtsnivå” om man bara ger sig tid att leta efter dem. Jag är så fascinerad av just det där lilla som kan bli till något så intressant och vackert när man koncentrerar sig på det.
Avslutar med en egentligen ganska tråkig äppelbild som jag bara tog i förbigående en bra bit ifrån! Borde väl ha stannat och gjort lite ansträngning för att visa effekten av de röda äpplena mitt bland allt det gröna men var när vi gick hemåt igen och pga alldeles för varm klädsel kände oss ganska trötta och svettiga så inspirationen var väl så gott som slut :)
För övrigt så har jag äntligen lyckats köpa en flaska glycerol och hoppas nu på att mitt projekt med att bevara de finaste höstlöven lyckas. Har inte hunnit plocka så många än men ikväll under min och wilmas korta kvällspromenad så hittade vi några lönnlöv som nu ligger i sitt glycerolbad och suger i sig.
Har läst en del om det och många säger tyvärr att just de röda nyanserna har en tendens att bli mest åt det bruna hållet men gör ett försök i alla fall. Hittade ett annat litet löv av okänd sort som var alldeles knallrosa och ska bli spännande att se hur det blir i slutändan.
Jo just det….måste ju förresten visa mitt första försök till att bygga ett ”stenbalanstorn” som stenkonstnären Michael gör och visar på sin sida ”Gravity glue”!
Passade på att testa en kväll när vi var iväg till Mora på en fisketur vid älven. Bilden är tagen med min mobil och därav kvalitén men visar i alla fall ett av tornen jag lyckades få till. Tror att det blev en fyra fem stycken till slut men tyvärr så rasade vissa av dem rätt som det var och dessutom var Wilma oerhört nyfiken på vad det var för figurer som plötsligt dykt upp på stranden så ibland räckte det att hon närmade sig dem för att de skulle rasa.
Men har i alla fall förstått nu att det inte är så omöjligt som det ser ut och bättre övning i ”mindfulness” finns nog inte för det gäller verkligen att vara med och koncentrerad på enbart stenarna och letandet efter den perfekta balanspunkten. Vore något att pröva för alla stackars stressade nutidsmänniskor faktiskt.
Men nu har jag en tvättmaskin som väntar och sen är det bara en timme kvar tills sambon slutar jobbet och min ensamma fredagskväll är över. Enda fördelen är väl att jag ju lyckas få till ett inlägg oftare när han inte är hemma :)
Imorgon ger vi oss av till Värmland för att förhoppningsvis hämta hem en ”ny” bil. En ganska ful men slittålig och bränslesnål Toyota Corolla som dessutom är kombi istället för ”sedan” som Seaten jag har nu är. Det betyder alltså att wilma även kommer att kunna åka med i mattes bil i fortsättningen.
Ha det bra och njut av höstfägringen så länge den varar!
Britta