lillasysterfix

När man var 20 trodde man att livet så gott som var över och förbi vid 40….nu när man passerat den siffran med snart ett par år inser man att livet egentligen bara har börjat!
Hur många vet vid 20 års ålder vad de vill och mår bäst av? (Ja med undantaget Jonna Jinton då förstås som redan nu vid strax över 20 års strecket förstått och förverkligat en längtan om att flytta ifrån stan och leva närmare naturen, läs hennes blogg om ni inte redan gjort det) … annars är det nog få som känner att de ”har koll” på livet vid den åldern.
Eller ska vi snarare säga att det väl är många i den åldern som tror att de vet precis vad de vill och hur de vill ha det men inser allteftersom åren går att det är något som saknas.

Hur som helst så tänker jag ganska ofta på framtiden numera och i min föreställningsvärld om hur den ska se ut så växer en bild av ett boende på en lugn och ostörd plats sig allt starkare.
Visst trivs jag/vi väl ganska bra här i byn som jag ju trots allt bott i ända sedan barnsben men….!
Egentligen och om jag är riktigt ärlig så skulle jag inte ha något som helst emot att endast se skogar ängar berg och kanske vatten när jag öppnar dörren och går ut ur mitt hus.

För trots att vi har trevliga och lugna grannar (förutom det unga paret som ibland får för sig att hela byn vill höra på deras favoritmusik med dunkande bas ända in på morgontimmarna) så skulle jag välja enbart fyrbenta grannar om jag kunde.
Djur är enkla, okomplicerade och icke dömande varelser som besvarar varje kärleksfull handling med enbart kärlek och inget annat. Låter som om jag skulle ha upplevt något väldigt negativt med andra människor på senaste tiden men kan tyvärr inte skylla på  det heller . Har bara haft känslan på sistone att jag skulle vilja leva mer ostört och avlägset från andra människor.
Skulle vilja kunna välja mer bestämt när, var och om jag vill umgås med andra istället för att som när man bor i en tätt befolkad by riskera att behöva prata och vara social med någon som promenerar förbi så fort man går utanför dörren.
Vet att jag låter jättetråkig och asocial och det är väl kanske precis vad jag egentligen är också?
Har ju förstått att jag är en rakt igenom och 100% introvert människa och får väl skylla på det!
(På introvert.se kan man läsa mer exakt vad det handlar om. Är inte frågan om att ha social fobi utan mer det att man hämtar energi och återhämtning inifrån istället för genom att umgås med andra.)

Nåja…det här var som överskriften säger bara lite filosofier men alla som vet hur stark tankens kraft är vet också att det som börjar som en tanke växer sig starkare och starkare ju mer energi det får.
Och till slut kan det bli verklighet!

Ha det gott !

Britta

p.s Vet inte om inlägget kanske uppfattades som om jag skulle vilja leva i total ensamhet men i så fall så är det en feltolkning. Min älskade livskamrat och sambo hoppas jag ska finnas vid min sida så länge det bara går!