lillasysterfix

Var längesedan nu igen!
Är synd att jag inte kan ta mig tid för inlägg här på bloggen när jag egentligen tycker att det är så roligt att skriva. Har varje dag en massa inspiration och ideér om vad jag skulle kunna och borde skriva om men jag kommer liksom aldrig riktigt loss…!
Det är alltid något annat som blir prioriterat, och innan man kommit så långt som att ens starta datorn så kommer den där förbaskade John Blund och strör…eller ska jag kanske säga…fullkomligt öser, häver, häller  sömnpulver över mig !  :)

Jag ÄR en väldigt kvällstrött människa och har nog alltid varit. Föredrar tidiga morgnar framför sena kvällar. Det finns så otroligt mycket mer energi i atmosfären på morgnarna .

Gillar känslan av att ha en helt ny dag framför sig. En ny fräsch orörd dag som kan ge vad som helst egentligen. Visserligen både positivt och negativt men det hör ju livet till.

Negativa nätter däremot är något av det värsta jag vet och natten som var vill man helst glömma så fort det går. Var ju visserligen midsommarafton men tycker ändå inte att det är en ursäkt för att bete sig hur som helst.
Ett grannpar tyckte tydligen att den här midsommaren skulle firas ordentligt med dans i trädgården så gott som hela natten. Låter nog jättemysigt och underligt att man kan vara en sådan tråkmåns som klagar på det men…när det är i form av musik som går ut på att basen ska vara det som fullkomligt dominerar och hörs precis som om den satt strax utanför sovrumsväggarna och dessutom pågår till efter två på natten trots två personers (med ca två timmar emellan) tillsägelse… och utan att vara direkt otrevliga då känner man att där går gränsen.
Nu har jag väl egentligen ingen rätt att beklaga mig eftersom det ju inte var jag själv som tog mod till mig att gå dit och säga till men ändå. Är tyvärr alldeles för feg för det och ska gå väldigt långt innan mitt humör rinner över så pass så att tanke blir till handling.
Så det enda jag kan säga är ” Tack gode gud för hälsingars heta humör, mod, civilkurage och företagsamhet ”  
Hade sambons äldsta dotter med familj här på övernattning inatt och ca två timmar efter att hennes far (efter önskan från hans mesiga dalkulla till sambo) hade varit upp och bett dem sänka volymen så stegade hon dit ensam i mörkret och sina knappa 150 cm i längd och bad dem ännu en gång om att visa lite mer respekt för övriga bybor.
Beundransvärt och imponerande måste jag säga, och strax efter att hon kommit tillbaka och de liksom trotsiga barn skruvat upp volymen ännu lite till så blev det faktiskt slut på eländet…!

Så nu är det bara att hoppas att det inte ska bli någon vana hos detta annars (trodde jag i alla fall) skötsamma par , att spela hög musik långt in på nätterna för då kommer den här sommaren att bli jobbig.

Men ska glömma det som varit nu och hoppas att det kommer att dröja innan det är dags för nästa ”monsterparty” där. Skräcken är väl att det ska ske när man ska upp tidigt och jobba dagen efter men kanske kanske kan just det få mig att också våga det som jag så gärna skulle vilja. Helt enkelt gå dit och tala om sin åsikt om det.
Låter så enkelt och självklart men tyvärr så är det inte det för mig. Avskyr verkligen bråk och konflikter så mycket så att jag nästan kan säga att jag är allergisk emot det. Har liksom inget som helst ”råg i ryggen” när det gäller det och har mycket närmare till gråt än ilska när jag blir upprörd. Är verkligen något jag ogillar hos mig själv men tror inte heller att det går att göra så mycket åt det.
Är ju uppvuxen i en familj och med en släkt som aldrig haft dispyter, gräl och högljudda bråk med varandra så det är så totalt främmande för mig att hamna i något sådant. Önskar att jag hade lite mer ”jävlaranamma” och vågade och kunde tala för mig mer i många sammanhang, men nejdå…då kommer hellre de där förbaskade tårarna och tror att de ska kunna ordna upp allt istället…grr!

Jag är ärligt talat en riktig mes och fegis utan dess like!!! Men är heller inte sämre än att jag erkänner det!

Nåja, nog om tråkigheter nu.

I fredags började ju min semester så nu har jag två lediga veckor framför mig  :)
Första veckan blir vi bara hemma ska bla fira min yngste sons 18 års dag samt resa en majstång med släkten uppe i fäbodstugan men veckan därpå åker vi återigen norrut och den här gången har vi hyrt en båt som ska ta oss ut till en ö som heter Hästön och ligger i Kvissleströmmen. Ska bli spännande att övernatta i tält där och skönt att koppla av (förmodligen) ensamma ute på en ö och bara göra ingenting särskilt.

Sambon ska förstås prova fiskelyckan men själv ska jag nog ”bara vara”. Läsa, fota, kanske skriva lite och bara njuta av tillvaron. Är ju så lyckligt lottad så att jag känner mig tillfreds med att bara koppla av utan att känna mig rastlös eller uttråkad. Har förstått nu att det är en gåva att kunna göra det. Många människor är så stressade idag så att ledigheten oftast måste fyllas med en massa andra aktiviteter och det är lite synd tycker jag.
Tror att man behöver stanna upp lite ibland och bara känna efter hur man mår och känner sig innerst inne.

Men nu känner jag att den där John Blund är på gång igen och är väl kanske inte så konstigt efter en natt med ca fyra till fem timmars sömn. Så det är bäst att sluta innan han kommer smygande.

Ha det bra och hoppas att jag när jag nu faktiskt är ledig orkar ta mig för med åtminstone ett par inlägg under semestern!

Britta