Ja det var ju ett tag sedan jag hade någon bild med och det beror väl dels på min låga prioritet att sköta bloggen och dels på att jag ju har en ny dator som jag inte riktigt kommer överens med än.
Problemet är väl att jag nu återigen har glömt hur jag förminskar bilder med det nya fotoprogrammet jag har och blir väl så illa tvungen att ta kontakt med äldste sonen igen för att ÄNNU en gång bli uppdaterad på det.
FATTAR inte hur jag kan tro att jag ska komma ihåg det tills nästa gång när han visar hur man gör, för om jag hade lite vett, rim och reson i skallen så borde jag inse att mitt minne sträcker sig till ca ett dygn efter senaste förevisning….och inte ett skrutt längre!!!!
Suck…! Nåja! Lyckades ju i alla fall ladda upp en bild nu även om det är en som redan var förminskad för länge länge sedan 
Valde den bara för att den var den första jag kunde hitta i så att säga tillåten storlek och hade inte tänkt skriva något om just det den visar men…?
Så fort den kom upp på skärmen så kom jag att tänka på hur fin jag tycker att Rättviksdräkten är och hur bra det känns att bära den. Sen for tankarna iväg till midsommar som förmodligen är nästa tillfälle jag kommer att bära den vid och ….?
Hm…?
Den kommer nog inte att passa …!?!
Jag har nämligen lagrat upp med fem kilo mer ”kroppsmassa” (lät väl bra va?? ) eller ska vi säga fett, på sistone och funderar på om jag inte blivit alltför bekväm och alltför tillfreds med mig själv tack vare nya kärleken, för att göra något åt det?
Vill jag göra något åt det? Måste jag göra något åt det? Ska jag låta min nya trivselvikt ligga på sina 63 som idag eller försöka ta mig tillbaka till 58 som innan??
Ja ärligt talat så vet jag inte riktigt? Kan ju till och med tycka att min ”nya” kropp ser mer kvinnlig, okej och liksom rejäl ut än förut när jag tittar mig i spegeln och än så länge handlar det ju inte om någon farlig övervikt precis.
Dessutom är” hela jag” så älskad nu (från topp till tå) :) och känner att jag älskar lika mycket tillbaka så det känns liksom inte som om det finns någon anledning att haka upp sig på några kilon hit och dit??
Så jag tror att jag avvaktar och först ser vad all denna skidåkning vi har börjat med gör med mig? Det borde ju uppenbarligen få någon effekt från att knappt ha tagit en långpromenad till att nästan dagligen åka skidor i en till två timmar så en ev bantning får nog vänta.
Kan ju göra en akutbantning till midsommar om det skulle behövas för att komma i dräkten…eller så ber man sin snälla mor om att sy ut den i midjan litegrann…hon har ju alltid tjatat om hur mager jag är så det gör hon nog med nöje 
Fyller ju faktiskt 42 i år så det borde vara helt legalt att öka ut midjemåttet som varit detsamma de snart 20 senaste åren ;) Haha! Vilken dålig ursäkt!!!
Men…nej…än så länge får det vara! Låter livet rulla på som det gör nu och ser vad som händer. Sänder dagligen en tacksam tanke till ”det, dem,de” som ordnade så att jag fick chansen att leva med en människa som gör mitt liv så rikt på känslor och upplevelser så en sådan bagatell som vikt bleknar verkligen i jämförelse. Tar en dag i taget och koncentrerar mig på det som är viktigt istället, love love love, hihi ! och att uppskatta och vara rädd om de som står en riktigt nära så länge man kan och får leva tillsammans här på jorden.
Ibland tänker jag ”har jag verkligen förtjänat detta?” !
Och svaret får nog bli..jo det har jag nog för alla människor förtjänar att bli älskade för dem de är, och det finns absolut någon för alla. Det gäller bara att hitta den där ute i ”livets karusell” och det betyder ofta att öppna sina ögon för vad som är möjligt och stänga dem för fördomar och förutfattade meningar.
Ha det bra och lev, älska och njut !!
Britta