lillasysterfix

Sitter här och försöker förstå och komma på anledningen till att jag knappt bloggar längre? Trodde att det skulle bli ännu mer av det nu när mitt liv tagit en sådan vändning som det gjort, men istället har det blivit tvärtom.
När jag startade bloggen kände jag ett enormt behov av att få skriva, att uttrycka både vad som hände i livet och sådant som bara kom upp i mitt huvud ibland, och som jag kände att jag inte hade någon att diskutera med.
Nu har jag någon att dels diskutera ALLT med och dels leva MED så uppenbarligen har skrivbehovet minskat ! Vi tillbringar ju så gott som varenda ledig stund tillsammans dagtid, och somnar tätt intill varann på kvällarna och däremellan pratar, pratar, pratar vi 
Bloggen har nog varit min kurator och terapeut och det minskade behovet av den är bara ett tecken på att livet har ett annat ”större” innehåll nu vilket ju bara kan ses som positivt ! 

Men ändå så vill jag ju skriva lite ibland och har haft lite olika tankar om hur jag ska göra med ”skrivbehovet” jag vet finns någonstans inom mig, även om det inte ligger så ”högt upp på listan” längre.
Tänkte häromdagen att jag kanske ska ha en eller ett par bestämda kvällar i veckan då jag skriver och uppdaterar vad som händer i mitt liv men risken är nog att jag inte lyckas hålla det och kanske att det skulle kännas för kravfyllt?
Sen funderade jag på om jag skulle ha ett lite mer bestämt ”tema” eller ämne som bloggen handlar om och i så fall koncentrera den på hur det är att leva i ett förhållande med så stor åldersskillnad som vi har??
Vet ju att det finns många som är nyfikna på det genom att se tillbaka på hur jag själv satt och sökte, läste och letade på internet om det innan jag/vi vågade ta steget att bli ett par.
Hm..? Hur lät det där nu då? Som om det var det som fick mig att våga? Som om det var något jag läste som avgjorde mitt beslut?
Nej, det beslutet var redan taget, i alla fall inombords och ur mitt hjärta men visst kändes det roligt och spännande att läsa hur andra par hade det, och naturligtvis fanns det både plus och minus, men det var ”plussen” som oftast  övervägde.
Vissa hade knappt fått några reaktioner alls från omgivningen och vissa hade brutit på grund av alla negativa åsikter och påtryckningar utifrån, men i de fallen undrar man om det ändå inte någonstans var lite ”fel” från första början, för nu kan jag inte tänka mig att omgivningen skulle kunna få oss att föredra att leva utan varandra!?! Eller jag VET att den inte skulle kunna få det!
I så fall flyttar vi nog hellre ut i en enslig stuga i skogen någonstans   !!
Så vi får se hur det blir med mitt framtida skrivande? Kanske startar jag om med en ny blogg om åldersskillnad samtidigt som jag försöker ha den här kvar, men frågan är om det i så fall knappt blir något skrivande alls här?
Det roliga med att starta en sådan blogg skulle vara att man kanske i så fall får kontakt med andra par ute i landet som har det på samma sätt och det skulle vara jätteroligt och intressant. Kanske till och med fixa en träff någonstans och lära känna andra par? Skulle nog kunna bli en betydande och viktig gemenskap ju längre tiden går och ju mer åldern har betydelse och gör sig påmind, för man kan ju inte blunda för och neka till att det så småningom kommer att bli mer och mer tydligt att han är så pass mycket äldre än mig.
Visserligen är han en frisk, pigg, levnadsglad och envis 60 åring nu och många gånger är det jag som är den tröttaste utav oss men hur blir det om tjugo år då han är över 80 och jag bara närmar mig 60 ?
Kanske skulle vara skönt att känna andra människor då som lever i samma situation. Någon att dela tankar och funderingar kring livet med?
Men vi får se? För övrigt så har han lovat mig att bli minst 100 år och då är jag ju själv snart åttio så vem vet? Det kanske blir han som överlever mig  ??
Men nu måste jag se till att få lite nytta gjord. Det är en kylig och regnig söndag idag så även om det inte är något vidare trädgårdsväder så finns det alltid saker att göra inomhus.

Ha det bra och var rädda om varandra !

Kram Britta ♥