”Tittar in ” en sväng bara för att tala om att jag lever. Har avslutat ännu en arbetsdag och sitter här med en katt och en hund som enda sällskap. Kärleken jobbar kväll och som alltid när han är borta så sniglar tiden sig fram. Känns ovant att vara ifrån varandra så mycket nu när jag är tillbaka på kyrkogården åtta timmar om dagen. Särskilt konstigt känns det kvällar som den här då vi går om varandra då han börjar kl fyra, alltså samma tid som jag slutar, och jobbar till 21 eller 22 på kvällen.
Men men….vi ska inte klaga! Försöker så ofta som möjligt påminna mig om tiden då vi gick och längtade efter varandra mest hela dagarna. Då sms var i stort sett den enda kontakten, och då vi fortfarande inte visste om vi någonsin skulle få möjligheten att dela dagarna och livet.
Om vi skulle våga eller orka ta steget ? Hur vi själva och omgivningen skulle påverkas av det, osv.
Den längtan man känner nu är av ett helt annat slag. Tror att man kan kalla den en positiv längtan, på samma sätt som man säger att det finns positiv stress ??
Ska ta och tvätta håret nu och sen titta på lite tv så att tiden går fort tills han kommer hem. En hel timme har jag kvar att vänta nu 
Puss, kram och godnatt på er !
Britta ♥