lillasysterfix

Ja den frågan är såklart befogad när man får reda på att det skiljer 20 år mellan oss och när jag i all hast försökt svara på den så har det alltid känts så ”futtigt” på något vis?
”Tja…vi gillar att vara ute i naturen…fota…och..?”
Känner hur kugghjulen i hjärnan verkligen jobbar på för att få fram så djup och talande information som möjligt men ….jag ÄR inte bra på att prata och hitta ord när jag inte hunnit tänka till innan.
Därför kände jag att…jag tar och gör ett inlägg om det istället, så kan jag kanske till och med hänvisa till det nästa gång någon undrar?
Fick frågan senast igår av en kusin. Eller ”vad gör ni då när ni har kul tillsammans?” Ungefär så uttryckte hon sig och jag hasplande som vanligt ur mig det jag kunde komma på där och då, sittande i bilen med motorn igång och rutan nervevad. Visste inte att hon var ”hemma i byn” för att mellanlanda innan de skulle åka vidare till Sälen och en bokad stuga idag och mötte henne och hennes två barn helt oväntat på byvägen på väg hem. Hon bor i Stockholm men har under hela sin barndom tillbringat sina lov här i Västgärde och då det bara skiljer tre år emellan oss så har vi lekt och umgåtts en hel del under uppväxten.

Så på grund av att frågan kom upp igår igen så kände jag att det nog vore bra att skriva ner och försöka förklara lite mer av vad det är som gör att vi är så säkra på att vi hittat ”vår pusselbit” , och att vi är lika säkra på att vi kommer att tillbringa resten av tiden vi har kvar här på jorden tillsammans.
Ja jag skriver ”tiden vi har kvar” här på jorden för bara för att han är tjugo år äldre så betyder ju inte det att han ”går vidare” först. Det kan ju lika gärna bli jag som drabbas av sjukdom eller olycka, så att haka upp sig på att vi förmodligen inte får åldras tillsammans bara pga hans ålder tycker jag är trångsynt och något som inte är värt att lägga energi på. Vi kommer att vara/och är tacksamma för varenda dag vi får dela från och med nu och ambitionen är att hinna uppleva så mycket som möjligt av det vi vet att vi båda vill få ut av livet. Om det sen är ett, tio eller 25 år kan bara framtiden utvisa och det gäller ju även för par som är jämnåriga.
Kan ju för övrigt tillägga att det för tillfället är han som är den piggaste av oss två och håller ett tempo i livet som jag skulle ha svårt att orka med just nu.

Så hur lägger jag upp den här beskrivningen av det som fört oss samman och fått oss att känna att vi bara måste få chansen att leva ihop? Uppradade listor är väl egentligen ganska tråkiga, men på något vis så känns det som om jag börjar med en sådan och sen försöker få till en lite mer ”berättande och målande” beskrivning, eller så gör jag en lista som innehåller både och!?
Försöker mig nog på en ”både och” lista!

Kan väl börja med foto eftersom det var det som (förutom att vi båda kände en stark själsbunden gemenskap från i stort sett första stund) gjorde att vi till en början höll kontakt även mellan behandlingarna av min onda axel. Han var den som efter tålmodigt och ihärdigt undervisande fick mig att förstå det här med bländare och slutare på kameran.  Det lustiga med vårat fotande var att jag började se likheter i bilderna vi tog, alltså vad vi såg och hur vi såg på det . Om man jämför bilderna nedan så kan man nästan tro att vi varit ute på samma fototur men det är bara det att vi inte ens hade träffats när bilderna togs, och det som gör det ännu mer intressant är att vi tagit bilderna under samma år. De med höstlöv i vatten år 2008, de med lav år 2009 och de med rinnande vatten år  2010.

Naturen är också något som vi båda gillar att vistas i. Ströva omkring i skog och mark eller bara sitta vid en eld och njuta av stillheten. Fiska, leta stenar (han är precis lika ”stentokig” som jag) plocka bär och svamp och naturligtvis äta medhavd matsäck, färdiglagad eller som tillagas på plats på glödbädden efter den uppgjorda brasan.
Vet också att vi kommer att göra övernattningar i tält så länge vädret tillåter och då menar jag inte på någon anordnad campingplats utan vart som helst ute i naturen på en plats vi kanske vandrat till hemifrån eller någon intressant och vacker plats vi rest med bil till ?
Vi båda älskar frihet och stillhet och att få chansen att slippa hålla koll på klocka och mobil för ett tag. Kanske slå läger vid någon älv eller sjö ? Fiska och koppla av och bara finnas för stunden.
Vi är också lika stora djurvänner och kanske har vi en förmåga att ”gulla” lite för mycket med våra djur och ”förmänskliga” dem Visst har vi gränser för vad vi tillåter dem men vet att det gör lika ont i oss båda när vi måste höja rösten eller tillrättavisa både katter och hund.
Vi har ju börjat vänja in mina katter med hans hund Wilma och det har gått över förväntan. Meningen är ju att de snart ska flytta hit och som det ser ut nu så kommer det att gå betydligt bättre med djuren än vad jag vågat hoppas på. Som den kattmamma jag är så har jag ju varit lite oroad över hur mina katter skulle reagera och tanken på att de skulle få för sig att dra iväg hemifrån pga att de inte känner trygghet här längre har spökat i mitt huvud.  Men än en gång har djuren visat hur kloka de är jämfört med oss människor och den som får första priset i anpassningsförmåga är absolut Wilma.

Vet inte om det beror på att hon råkat ut för någon elak katt tidigare men tack vare hennes ”osynlighetstaktik” så har katterna nu börjat lära sig att det går att vistas i samma rum som henne eftersom hon inte har något som helst intresse av att skälla på eller jaga dem på det sätt som de flesta hundar de hittills träffat haft.  Hon inte bara låtsas att hon inte ser katterna, utan till och med vänder huvudet och blicken ifrån dem när de närmar sig och det är det absolut smartaste sättet att se till så att en katt inte blir fientligt inställd och ens funderar på att gå till attack. Hon har visat en så tydlig respekt och underlåtenhet mot dem så att de nu börjar våga närma sig henne och nyfiket står och vädrar med nosen mot henne. Tuffast just nu är Samus som knappt reagerar över att Wilma finns här längre. Hon går förbi henne alldeles tätt intill och häromdagen svepte hennes svans över Wilmas nos vilket gjorde att Wilma själv vågade sig på att sniffa lite extra på henne. För visst är de nyfikna på varandra både hund och katter och för varje odramatiskt och fredligt tillfälle de har tillsammans så ökar förtroendet och avslappningen i varandras sällskap. Rasmus är den största fegisen hittills och de gånger han vågat sig in till matskålen i köket trots att Wilma är här så har han smugit, sakta och  platt intill marken som om han gjorde det med livet som insatts det roliga är bara att hon struntar i honom, men det vet han ju inte om än Hon tycker nog snarare att han är lite underlig som rör sig så annorlunda mot de andra katterna och jag ser att hon håller en sneglande blick på honom ibland för att se hur långt han kommit på sin strävsamma färd genom köket och om han möjligen är på väg åt hennes håll för i så fall går hon heller undan . Ja, fascinerande är det i all fall att se hur de samspelar med varandra trots att hundar och katter har ganska olika språk. Skulle kunna skriva en massa mer om dem, men nu var det ju inte bara det som inlägget skulle handla om så det får bli mer av det när jag kommit igång med mitt vanliga bloggande igen.
Ja så förutom foto, natur och djur så har vi också ett intresse för gamla saker. Alltså sånt som man hittar på loppisar och auktioner och liknande och det kommer nog att bli ett stort antal loppisbesök innan den här sommaren är över.( Underbart att få sällskap av någon som tycker att det är precis lika roligt blir ju liksom dubbel glädje då också )
Det kommer också att synas i vårt gemensamma hem att vi inte är några som följer senaste inredningstrenden utan hellre vill ha det i den gamla ombonade stilen med gamla möbler och prylar från förr. Underbart det med att känna sig helt överens om hur man vill ha det i sitt hem 
Något mer vi båda älskar och känner intresse för är allt som har med medel och vikingatid att göra både i levnadssätt,klädstil, smycken mm. Vi är också intresserade av växter med medicinska egenskaper och kommer säkerligen att försöka oss på att framställa egna salvor och liknande. Vi har också båda haft en ganska intensiv period med trädgårdsintresse och även om jag på senare år lugnat mig betydligt med det pga att jag helt enkelt inte haft ork att ordna med en trädgård ensam när jag samtidigt jobbat heltid på kyrkogården så tror jag att vi kommer att ta upp det intresset igen nu när vi är två om det. Pratade häromdagen om att ordna med en ordentlig kompost vilket jag haft planer och drömmar om i många år utan att det blivit något av det. Finns ju inte bättre jord att få tag på och skulle kännas bra med den typen av återvinning som det ju blir. Dessutom är det ganska lerig jord här så lite kompostmull att blanda ut den med är nästan ett måste om man vill lyckas med sina odlingar.
Så nu kan vi alltså lägga foto, djur, natur, friluftsliv, loppisar, auktioner, växter, trädgård, medeltid och vikingatid till gemensamhetslistan och ändå är det bara den praktiska delen av det vi känner att vi har gemensamt.  Vi tänker, ser och känner också väldigt lika i frågan om det mesta. Vet också att det finns något mer här i livet än det vi kan ”se och ta på” och att våra själar är här på jorden för att lära oss nya saker och att utvecklas.
Ja finns egentligen massor mer jag skulle vilja ta upp men eftersom det här inlägget nu nästan blivit en vecka försenat med publiceringen så lägger jag ut det nu och återkommer snart med fler istället.
Känns lite som att börja ett nytt liv nu och misstänker att det kommer att bli ganska mycket mer händelserikt för min del så någon ”bloggtorka” kommer det nog inte bli frågan om utan snarare tidsbrist för att sätta sig ner och skriva men jag hoppas att jag ska få in någon slags rutin även för det.

Ha det bra så länge nu och kom ihåg att uppskatta och ta vara på varje ny dag 
Kram Britta