Om jag varit liten nu så hade jag nog legat i sängen och mumsat julgodis och läst min
jultidning. Varenda julaftonsmorgon låg det en påse julgodis och en jultidning på
sängbordet när vi systrar vaknade och hela atmosfären var liksom magisk.
Man hade den där myskänslan från första stund man vaknade och den höll i sig under
både juldagen och annandagen.
När man efter någon timme läst sin jultidning och ätit upp kolan, knäcken, marsipangodiset, cocosnougaten och ischokladen (snacka om sockerkick på morgonen 
) så smög man ner och där låg julstämningen som en magisk dimma i luften. Granen som glittrade och lyste sådär välkomnande . Stearinljus som brann lite här och där. Änglaspelet som hördes lite på avstånd och doften av knäck, choklad, apelsiner och hyacint precis så som julen skulle dofta.
Julbonader på väggarna och tomtar lite här och var, och när jag nu tänker på min barndoms jular så önskar jag att alla barn fick känna så. Bara ett enda stort lugn, mys, frid och vänliga människor omkring en.
Hos oss var julen verkligen barnens och familjens högtid och även om de vuxna tog en julsnaps till sillen så var det aldrig någon som blev märkbart berusad utan vi hade det bara mysigt och umgicks med varandra.
Jag och syrrorna under min första jul kan man väl säga, eftersom jag bara var tre månader den allra första julen i mitt liv. Här var man fortfarande söta lillasyster och populär !
Julen -74, naturligtvis i gula strumpbyxor och brun klänning 70-tal ???? 
Tre år och hur man fick till den här bilden vet jag inte för tomten var i flera år min absolut största skräck. Var ju naturligtvis de tomtemasker som fanns då och såg ut som om tomten var ett lik som kom vandrande som satte skräcken i mig. Minns att jag grät och svettades uppkrupen i mormors, mammas eller pappas knä när det bultade på dörren. Ändå så var det ju SÅÅ spännande från det att morbror gick ut för att leta efter tomten och vi efter en stund kunde skymta honom (tomten alltså, morbror verkade alltid lyckas leta på fel ställe? ) med sin spark och julklappssäck ute på vägen i mörkret.
Huvaligen vad spännande det var.
Kommer inte ihåg vid vilken ålder den värsta skräcken släppte men här var i alla fall den tiden över och jag kunde gå fram och ta emot mina julklappar själv Naturligtvis skulle man tacka, ta i hand och niga också efter varje utdelad julklapp. Ordning och reda var det när jag växte upp.
Mormor och morfar fanns alltid med och vi turades om vartannat år med att vara hos oss och dem. Julmaten var av högsta klass och det saknades nog inte något på julbordet. Allt hemlagat och enligt gamla traditioner.
Men nu måste jag nog ta en juldusch och eftersom vi ska fira hos syrran i år så ska vi bege oss ner dit till klockan tre då Kalle börjar
Ha det bra nu och njut av julen så mycket det går.
Kram Britta