Ja det här var det enda pälsbeklädda, fyrbenta djur jag träffade på nere i skogen…och nog måste man väl säga att det är ståtliga djur även om det nu inte var något vilt levande rovdjur 
Det är byns fåraherde som även har tre kotjejer av rasen Highland cattle och det var ju i alla fall en glad överraskning att se att de nu flyttat till sin vinterhage nere i mina promenadmarker.
Tydligen ska de gå där hela vintern så det borde bli gott om fototillfällen att fånga dessa ”ladysar” på bild.
Det roliga är att de är av olika färg alla tre och alla har de sin charm tycker jag även om jag tror att den svarta är min favorit.
TROR i alla fall att de är tjejer allihop men ärligt talat så är jag inte hundra procent säker på det ?? Ska nog smsa min svåger nu under skrivandets gång, han har full koll på dem tror jag då jag i alla fall vet att han var med och hjälpte till när de skulle flytta in i sin nya hage
Okej, har skickat iväg ett sms nu …bara att vänta och se vad svaret blir !
Hur som helst så gillar jag den svarta mest men vet inte riktigt varför? Den? han/hon? har så sött huvud och liknar tjuren Ferdinand tycker jag !
Kanske är för att julen närmar sig som jag tycker så
Okej…nu kom svaret! Det ÄR tre tjejer och den svarta heter Edina, den ”röda” Klara och den bruna Docka
Så det klart att den svarta skulle ha det vackraste namnet också..enligt mig i alla fall !
Men måste erkänna att även om de är söta så kände jag en enorm respekt för dem och när de efter att ha fått syn på mig började komma emot mig med nyfikna blickar så kändes det inte riktigt tryggt att bara ha ett par trådar emellan dem och sig själv.
Ovanligt att jag känner något som liknar rädsla för djur men med tanke på deras storlek, vikt och horn så skulle man ju inte vilja råka ut för att plötsligt ha dem omkring sig
Ska höra mig för med ägaren och förmodligen är de fredliga som dessa djur brukar vara men man vet ju aldrig och det räcker ju med ett enda kast med huvudet för att man ska spetsas på de respektingivande hornen.
Klaras horn är ju pampigast och ser ut att kunna nå rakt igenom en om det vill sig riktigt illa !
Det behöver ju inte vara av aggressivitet utan räcker ju med en sk ”vänskaplig puff” så sitter man där !
Klara var också mest nyfiken på mig och stannade flera gånger och studerade mig grundligt, så jag fotad lite i farten så att säga och rörde mig samtidigt sakta ifrån dem.
Men som sagt så kommer det ju att bli många fler besök hos dem under vintern och förhoppningsvis blir jag av med rädslan så att jag törs stanna kvar och fota lite mer.
Men nu är det dags att hoppa i säng! I alla fall för kvällströtta människor som jag!
Föredrar tidiga morgnar framför sena kvällar så nu tar jag och ger mig in i drömmens land istället, får väl se om det dyker upp några vilda långhåriga kossor där
Godnatt och sov så gott !
Britta