Ja egentligen så kan jag inte hålla på och gråta med mina eksemögon eftersom det svider så förbaskat med salta tårar men….måste erkänna att det inte gick att hålla emot!
Har just sett absolut sista avsnittet av ”Bonde söker fru” och som de som följt det vet ,så blev det ju inte bara ovanligt många som hittade ”frun” den här gången utan också bröllop mellan Louise och Pelle.
Å fyy tusan vad rörande det var!
Man bara känner ju så väl att de hittat såå rätt person i varandra, och skulle inte deras förhållande hålla så skulle jag faktiskt bli förvånad.
Tror nämligen att det är alldeles för många som gifter sig alldeles för snabbt idag, kanske mest för att de är ute efter det där ”perfekta bröllopet”, med den perfekta klänningen, den perfekta maten, den perfekta dekorationen, den perfekta musiken och den perfekta ringen ….och sen….ja sen visar det sig ganska ofta efter ett par år eller så att den där partnern de valt…den var inte så?? ….perfekt???? Kanske gick det lite för fort ??
Och många gånger är det nog så. Man träffar en person man tycker ser bra ut. Märker att man har i alla fall en del saker gemensamt. Går in i ett förhållande och blir blixtkär och så länge den här nyförälskelsen varar så är ju allt bara rosaskimrande och toppen. Kanske är man inte överens i allt, kanske har man lite skilda åsikter om en del saker och kanske har man ganska olika intressen egentligen men så länge man är nykär så ”ser” man ju det inte! Låtsas inte om det, utan liksom ”flyter ovanpå” allt det där vardagliga, jobbiga, tråkiga och praktiska man också faktiskt måste kunna hantera tillsammans .
Och tyvärr så tror jag att det är många som också gifter sig i den tidiga oskuldsfulla fasen innan de provat på…och nu låter jag otroligt negativ men…..den grå och trista vardagen tillsammans !
Kollade lite statistik på skilsmässor i Sverige och kan säga att år 1900 genomfördes 31 478 vigslar och 405 skilsmässor jämfört med år 2007 då det genomfördes 47 898 vigslar och 20 669 skilsmässor.
Visserligen står det också att ökningen av skilsmässor glädjande nog avtagit de senaste åren så kanske har folk blivit lite mer försiktiga och lite mindre naiva eller så är det återigen pengarna som styr ??
Det är ju i de flesta fall ganska kostsamt att gifta sig, i alla fall om man ska följa alla de traditioner som finns kring ett bröllop här i Sverige med just det ”perfekta” av allt det jag räknade upp i början.
Bara brudklänningen går ju på mellan 5 och 10 tusen om man ska ha den förväntade och traditionella brudutstyrseln.
Men nu glömmer vi tråkig statistisk och gråa fakta för det som finns mellan Louise och Pelle…det måste vara äkta ! Läste någonstans att åren från okt 2009-2012 är speciella år, i det avseendet att det under den tiden kommer att vara ovanligt många själsfränder som hittar varandra, och det är nog precis det som skett här skulle jag tro. Det har något att göra med allt det svåra som händer på jorden just nu vilket gör att alla själsfränder behöver finna varandra.
Vår stackars moder jord har det ju inte så lätt i dessa tider och behöver nog stöd och uppmuntran i form av den äkta och djupa kärlek som finns mellan själsfränder.
Rita Rogers har skrivit en bok om detta fenomen..alltså själsfränder och beskriver det bla så här.
”En själsfrände är någon du är andligt bunden till. Mellan er finns band som aldrig kan brista. Ett band av kärlek och förståelse som överbryggar allt. Mellan dig och din själsfrände gäller en orubblig attraktionslag. Det är som om magnetism drog dig mot just den personen, ett kraftfält du aldrig kan fly ifrån.
När ni rör vid varandra eller har sex upplever du en dimension du aldrig upplevt förut.
Utseende, sexualitet, klass och bakgrund saknar betydelse eftersom attraktionen är djupare och mer meningsfylld. Det är själarnas attraktion och den är omedelbar. När man möts ger det känslan av att man redan känner varandra, och känslan av samhörighet är intensiv.
Man kan bli förvånad och lika oförmögen att förklara sina känslor som att förneka dem. Din själsfrände älskar dig för den du är och ur den känslan spirar en förståelse du aldrig kommer att finna hos någon annan. När man möter sin själsfrände blir livet helt och når sin fullbordan. En del säger att när de mötte sin själsfrände var det som att finna ”sin andra halva”. Tills de mötte den kände de att något saknades i deras liv.”
Suck! Låter romantiskt va? Och det bästa är! Man behöver inte leta efter den …själsfränden alltså..! Man ska inte leta efter den utan den dyker upp när man minst anar det, och när man minst av allt förväntar sig det, och i den man minst av allt förväntar sig
Säger bara ….coolt !
Och eftersom jag inte kan, vet eller har möjlighet att lägga ut musikvideor direkt här på bloggen så tycker jag i alla fall att ni ska gå in på youtube och lyssna på Sofia Karlssons Sibelius julvisa nu såhär i juletider
Sofia är en stor favorit hos mig och med sin naturliga och ”äkta” röst har hon ju sjungit många helt underbara visor. ”Gläns över sjö och strand ” är också en av många hon gör otroligt bra och ”Luciasång” är en man måste lyssna på om man gillar det här med julstämning nu när det drar ihop sig till jul, nyår och familjebandens och känslornas högtider som det väl är ?
Ha det gott !
Britta
Ja vad säger man. Jag skulle ha svarat exakt lika själv på denna frågan. Så jag tror på dig även här till hundra procent. Sen skulle jag kunna skriva en hel del om mig själv, men väljer att avstå det i detta forum.
Hm..? Jadu Göran, det var det inte så lätt att svara direkt på, men det jag läst om själsfränder så verkar det som om ”känslan” kommer direkt, men sen är det ju olika på hur olika människor tar åt sig och tolkar den?? Beror nog lite på vilket stadie man själv befinner sig på i livet och kanske vilken självkänsla man har? Sägs ju att man så totalt känner igen sig själv i själsfränden och då kan det nog bli jobbigt om man inte är helt ”i balans” själv så att säga.
Har också läst om fall där den ena inte varit mogen för ett sådant djupt och nära förhållande och förnekat för sig själv att känslorna finns, men att de till slut insett att de aldrig känner sig riktigt lyckliga utan ”den andre” och när de väl accepterat och förstått att de hör ihop så har de haft det hur bra som helst.
Så som jag ser det, så finns nog känslan där ganska på en gång men sen kan det nog ta olika lång tid för varje individ att inse att de inte kan leva utan varandra. Särskilt i fall där det handlar om människor som inte ”faller inom ramarna” för vad som anses okej i vårat samhälle alltså som klasskillnader, åldersskillnader, sexualitet, kanske till och med släktskap och annat som gör att man inte anses kunna vara ett par ?? (Som om det var upp till någon annan än en själv att avgöra??) Men det var en intressant fråga du ställde och går nog att funderas på hur mycket som helst
Ha det !
Britta
DU har så rätt igen att man har på tok för bråttom. Se bara hur det gick för mig. 17-18 år tillsammans innan vi gifte oss. Sen höll det ca 4 år och sen var allt slut haha.
Nä jag håller med dig till hundra procent och visst är det att tänka på detta med själsfränder.
Ibland känns bara allting rätt. Frågan är bara om känslan kommer direkt eller kan det ta ett tag även för själsfränder att hitta varandra? Tar det olika lång tid för personer att känna detta? Sug på den ett tag du
Ha en bra dag