Ja det gäller inte den här typen på bilden. Jag har egentligen inget emot ormar, utan tycker de är vackra och fascinerande djur. Men jag är inte orädd så att jag blir dum, och ett visst avstånd vill jag ha till dem ändå så den här bilden hade jag ju inte tagit utan zoom kan jag säga.
Huggormen ska man ju ha respekt för då man inte vet om man är extra känslig mot deras gift eller inte. Minns en gång i tonåren då jag faktiskt hade en kort karriär som orienterare att en kompis mamma var nära att dö av bettet från en huggorm pga att hon var överkänslig och reagerade väldigt kraftigt på bettet.
Som tur var hade hon hunnit tillbaka efter sin orienteringsrunda innan hon föll till marken och man kunde få dit ambulans i tid. Men hade hon tappat medvetandet ute i skogen så hade nog ett par tonårsdöttrar stått där utan sin mamma. Så respekt har jag ,men inte den där överdrivna ormskräcken så att jag inte ens kan titta på dem på bild som vissa har.
Men för att fortsätta överskriften så skulle det ha stått ……mardrömmar jag någonsin haft.
För nu på morgonen precis innan jag vaknade befann jag mig i en långvarig dröm med den där extra verklighetskänslan som vissa drömmar har. Det känns inte sådär suddigt, luddigt och oregelbundet utan man känner sig helt klar i alla sinnen och ser, känner och upplever exakt hur det skulle vara i verkligheten om man befann sig på den platsen.
Nu finns det nog tack och lov inte sådana ställen här på jorden och jag skulle nog hellre dö än att tvingas befinna mig där igen.
Jag kommer inte ihåg vart jag var på väg eller varför, men jag vet att jag skulle ta mig från en plats till en annan och att det var ganska bråttom. Det var sommar och naturligtvis var jag barfota. Jag hade också sällskap av någon och då var jag medveten om vem, men nu har det minnet suddats ut och jag kan inte exakt säga vem det var utan har bara vissa aningar, så det låter jag vara osagt.
Det började med att vi gick genom en mysig mossig gammal skog, en sån där med mossiga nedfallna stockar och stora stenar som i John Bauers sagovärld, men snart kom vi ut på en lite öppnare plats med ett stenröse som var lite övervuxet av långt gräs. I början gick det ganska bra trots att det var lite svårt att hålla balansen ibland. Men så småningom blev det våtare och halare och det började dyka upp ormar lite här och var. Först kunde vi undvika dem men ju svårare terräng det blev, alltså halare och mer stenar desto fler blev ormarna. Till slut hade vi inget annat val än att sätta fötterna väldigt nära dem och när det också började ligga döda halvt förruttnade ormar lite överallt så var det så tätt att vi inte kunde undvika att trampa på dem.
Vid det här laget hade det också kommit paddor och grodor av olika storlek, och dessutom fick man se till så att man inte klev eller råkade sätta ner händerna på blodstinna fästingar som också började dyka upp här och var. Naturligtvis lyckades man inte alltid med det och ibland hördes ljudet av fästingar som sprack tillsammans med det klafsande ljudet av alla dessa våta och förruttnade ormar man klev omkring på. Naturligtvis skvätte det blod också när fästingarna exploderade och man kunde känna hur något varmt och blött träffade en lite här och var på kroppen.
Vi hade dock inte något annat val än att fortsätta och försöka ta oss förbi detta vedervärdiga och trots att vi såg slutet av det hela tiden så tycktes vi aldrig komma fram dit vilket ju också är typiskt för drömmar. Och inte nog med att man knappt kunde hålla sig på benen, utan naturligtvis så högg ormarna en lite då och då vilket gjorde fruktansvärt ont.
Tack och lov så vaknade jag till slut när jag for ner ganska djupt med foten mellan stenarna och helt tappade balansen och blev liggande i sörjan.
Huvaligen vilken känsla jag hade när jag vaknade!
Men drömmar av den här typen är ju något man i alla fall bara kan glömma och lägga bakom sig och någon ormskräck pga den har jag nog inte fått. Ormar är ju som alla andra djur oskyldiga och oftast räddare för oss än vad vi är för dem, så länge man inte råkar överraska dem så att de måste ta till självförsvar förstås…och vilken människa skulle inte göra det ?
Men nu har jag inte tid att sitta här längre. Har hängt ut häxkjolen på vädring och ska väl snart förbereda mig för halloweenfesten jag är bjuden på hos min 11 årige systerson. Men det som är så skönt är att man inte behöver fundera på att fixa till håret och vad man ska ha på sig osv då det bara är att sätta på sig peruken, hatten och häxutstyrseln 
Var nog ett par år sedan jag häxade till mig nu så det ska bli riktigt roligt faktiskt. Får väl se om det blir någon bild på häxan senare ?
Ha en ruskigt bra helg nu och hoppas att alla spöken inte blir alltför jobbiga på er 
Britta ♣