Ja idag har jag faktiskt, trots att jag mestadels känner mig lite som en robot nuförtiden, lyckats få en del gjort. Hönsen har fått städat, gården har blivit krattad, städat undan blomkrukor, grävt ner lite växter jag tagit hem från jobbet samt fixat både lunch och middag.
Så i det stora hela får jag väl vara nöjd med söndagen som ju sägs ska vara en vilodag?! 
Imorgon är det sista arbetsdagen för den här säsongen, min fjärde kyrkogårdssäsong och det känns ganska sorgligt inombords. Den här gången extra sorgligt eftersom vi varit ett så otroligt bra arbetslag i år. Chefen sa häromdagen att han aldrig upplevt ett sådant arbets och samarbetsvilligt lag någon gång förut och då förstår man att det är något speciellt med gruppen eftersom han nu är drygt femtio och har jobbat där sedan han var tonåring
Har funderat en del på vad det är som gjort att just den här gruppen bara har fungerat utan oenighet, skitprat, och allmänt missnöje vilket är ganska vanligt i stora arbetsgrupper, särskilt när det som hos oss handlar om 9 st kvinnor som ska samarbeta. Män är oftast betydligt mer okomplicerade att ha att göra med (obs! Gäller arbetslivet ) är mer raka mot varandra och verkar inte ha det där tävlingsbehovet som många kvinnor har.
Har kommit fram till att det fungerat så bra tack vare att det dels inte finns någon ”besserwisser” i gruppen, vilket det så gott som alltid gör i större grupper. En sådan som alltid måste säga sin åsikt om allt och dessutom tycker att den har rätt jämt. Och dels så är vi nog alla lite ”grabbiga” av oss, alltså inte sådär överdrivet intresserade av kläder, smink och att kämpa för att se ”forever young ” ut.
Sådant kan skapa väldiga spänningar och motsättningar kvinnor emellan, eller med andra ord så smittas de då av den berömda avundsjukan på varandra om någon råkar lyckas se tio år yngre ut än vad den är.
Känns ju fruktansvärt viktigt …?? Eller ??
Nej, det är ju det som är så skönt med den här gruppen att vi snarare trivs bättre med lite skit under naglarna, håriga ben och varma sköna raggsockar och långkalsonger än att lägga tid och pengar på att tävla med varandra om att vara ”Miss Rättviks kyrkogård” (Har upplevt det också) , och sen är det faktiskt inte en enda i gruppen som hellre talar illa än bra om andra och även det är ovanligt i den kvinnliga världen. Naturligtvis är det avundsjuka som också skapar det snacket med det skulle aldrig erkännas av vederbörande.
Sen handlar det också mycket om att alla är riktiga arbetsmyror, alltså att vi tycker om arbetsuppgifterna, engagerar oss och känner ansvar för våra egna områden. En slags yrkesstolthet antar jag att det kan kallas och ingen som talar nedvärderande om själva jobbet som sådant.
Det kan faktiskt räcka med att en enda person gnäller och klagar på att jobbet känns tungt och tråkigt för att resten av laget ska smittas av den inställningen.
Så visst känns det trist att det nu är över och eftersom det aldrig är exakt samma personer som kommer tillbaka år efter år så blir nog sammansättningen en annan nästa säsong och man kan ju bara hoppas på att det inte ställer till det för den positiva anda vi haft.
Kan sammanfatta det hela med att vi varit en grupp kvinnor med stor ödmjukhet, förståelse och respekt för varandra och då kan det inte bli annat än bra stämning, och ändå så är vi väldigt olika individer med olika tidigare erfarenheter och med ett spann i ålder från att den yngsta är 23 och den äldsta närmar sig 60 vilket ju bara bevisar att åldern i siffror inte har någon betydelse! Det är den själsliga utvecklingen som räknas och det kan jag ju säga direkt att varenda en av oss nog har ett ganska stort antal liv bakom oss.
Förmodligen har också flera av oss redan umgåtts i andra liv vilket nog ofta är en förutsättning för att man ska trivas så bra ihop. Man ”känner ” ju redan varandra en hel del ,och det är ju just så det har känts.
Men nu ska jag ägna mig åt lite annan skrivning! Ha det bra så länge och kom ihåg att uppskatta och ta vara på varenda ny dag och varenda morgon man faktiskt är frisk nog för att stiga upp ur sin säng.
Ska försöka tänka lite mer så nu när vintern och arbetslösheten närmar sig
Britta ♥