För mig är hösten en speciell årstid på det viset att jag sällan har den i tankarna innan den kommer, lika smygande varje år. Våren är ju alltid efterlängtad, sommaren likaså och vintern tänker jag väl mest på med fasa och undrar hur lång och kall den ska bli nästa gång ? 
men hösten blir liksom bortglömd på något vis!
Ändå inser jag ju varje gång den är här, att det är då man egentligen tar sig mest tid att ”känna efter”, att fundera och filosofera över livet och framtiden.
Det är som om allt tar en paus och låter en göra en utvärdering av året som gått och funderingar på vad som komma skall ?
Sen är det ju så fasansfullt vackert ute också! Absolut och i särklass det vackraste landskapet det här landet bjuder på är ju just när hösten är som färgstarkast. För inte nog med att våra lövträd bjuder på det ena konstverket efter det andra, solljuset är ju så magiskt också! Särskilt om kvällarna då solnedgången sätter extra färg på löven med sitt mjuka, orangegula sken.
Det är väl också därför som hösten framkallar så många olika slags känslor. Sorg, glädje, vemod, förväntan, beundran, eftertanke, oro och…ja alla sorters känslor man kan uppleva tror jag!
Tyvärr så är den lite för kort bara, men kanske lika bra det eftersom jag väl annars skulle drunkna i alla mina grubblerier.
….tusan också! Nu kommer den där obeskrivliga tröttheten smygande igen…gääsp…vad tunga ögonlocken börjar bli. Har jobbat lite extra hårt idag med att ta upp och köra bort kanterna som blivit avskurna på våra grusgångar och det är inte bara frågan om gräs kan jag lova. Stora tuvor som mest består av jord och stenmjöl ska skottas upp med en grep och köras bort med skottkärra. Dessutom blev det under ganska stor press då ”karlarna” var oss hack i häl med traktor och skopa som de fyllde på med mer stenmjöl i gångarna med. Sen var det ganska kraftig vind och en del regn också lite då och då och det gör nästan att man känner sig ännu tröttare på kvällen när man duschat, ätit och slappnar av.
Men …jag vet! Man ska inte klaga! Och det ska jag verkligen inte heller med tanke på att jag har ett jobb som jag stortrivs med, och arbetskamrater som jag kommer närmare och närmare för varje dag.
Ångrar nästan att jag inte följer med dem ut imorgon då de ska träffas och äta på restaurang, men måste inse att jag faktiskt inte har råd. Man kan inte få allt här i livet
Men nu ger jag upp med skrivningen för idag eftersom jag ändå bara sitter och gäspar och blundar till lite då och då . Några sömnproblem lider jag i alla fall inte av tack och lov…snarare problem med att inte kunna hålla mig vaken så länge som jag skulle vilja.
Ha det bra i alla fall och glöm inte att beundra allt det vackra som hösten bjuder på
Britta