Tillbaka igen efter den bloggtorka som slog till för några dagar. Har ingen bättre förklaring än att jag helt enkelt haft fullt upp med annat och knappt startat datorn.
Rasmus har dragit iväg på luffen igen efter att i stort sett bara ätit, sovit och gosat i ca en vecka. Han gick inte ens utanför dörren under sitt ”hembesök”.
Men för ett par dagar sedan tyckte han nog att vi fått vår beskärda del av hans närvaro och gav sig iväg på ytterligare en semestertripp.
Han vill väl passa på att leva det liv som egentligen är mest naturligt för honom, åtminstone så länge vädret tillåter det. Framåt hösten är han nog ändå tacksam över att ha ett hus och kärleksfulla människor att komma hem till 
Förstår honom fullt ut. Vem skulle inte hellre vilja leva ett mer ”naturligt” liv?
För mig skulle det vara att ha en gård som gjorde att jag var så gott som självförsörjande. Visst skulle det betyda mycket arbete och uppbundenhet men själen skulle jubla. Det bara vet jag! Vi människor är förresten gjorda för att arbeta med våra kroppar, men det ska inte vara under psykisk press och stress, det är då vi ”går sönder” inuti till slut.
I onsdagskväll tittade jag faktiskt på tv för första gången sedan i april/maj någon gång tror jag. Det kändes lite fel och ovant att sitta inne i fåtöljen när kvällssolen lockade utanför fönstret men det här programmet var ändå värt det. Det var min kollega som tipsat om det….eller snarare gett mig order om att titta på det. Hon vet att jag precis som hon älskar den typen av program. Jag tror att det hette ”Bondens tid på jorden” och det kommer att vara i tre delar där de visar den typen av bönder som snart håller på att dö ut.
I det första avsnittet fick man följa en bonde i Småland någonstans som verkligen hade en ekologisk gård. Ett uttryck som är ganska nytt men som står för en livsstil som egentligen är urgammal. En livsstil som levts av bönder i generationer, innan ogräset skulle bekämpas med gifter och innan man behövde ett onaturligt stort antal djur för att överhuvudtaget klara sig ekonomiskt på det.
Jag satt verkligen och njöt av programmet och liksom bara sög åt mig alla helt otroligt vackra naturbilder. För även om han visserligen hade en traktor så använde han mest sin ardennerhäst i både skogsbruket och jordbruket. Kan inte förklara hur bra jag mår över att se hur de jobbar tillsammans och man riktigt känner hur hästen trivs med att få dra sina timmerstockar genom skogen och de stora tunga stenarna från åkern och sedan komma hem och bli ompysslad innan han blir utsläppt för att vila i hagen med sina kompisar eller gå in i stallet för kvällen. Brr…är så man ryser av det för att det bara känns så bra och rätt inombords.
Snacka om teamwork och ett givande och tagande från båda håll.
Korna hade det också otroligt bra då de så gott som varje dag blev utsläppta fritt på gården och markerna runtomkring och hade en liten damm som de kunde gå ner till och dricka vatten när de ville. Till och med på vintern gick de ut om de hade lust och vädret tillät det.
Dessvärre var det inte bara frid och fröjd hela programmet igenom eftersom det visade sig att bonden drabbats av cancer och mot slutet blev han sämre och avled bara drygt sextio år gammal.
Men han jobbade verkligen in i det sista och det var tack vare sin otroliga fysik och sin vilja att fortsätta det liv han älskade som gjorde att han höll sig kvar längre än någon läkare trott.
Det var verkligen ett tungt och oväntat slut och det hann trilla många tårar under programmets gång. Tv vet ju hur de ska lägga fram det också för att det ska bli så gripande som möjligt med fin musik till bilderna av hur han och hästen jobbade tillsammans när man visste att han gett upp och insett att det snart var över för honom. Usch! Börjar ju nästan gråta igen nu!
Nåja, på onsdag blir det i alla fall ett nytt avsnitt och då vet jag faktiskt inte vem det handlar om men jag kommer garanterat att se på det i alla fall.
Men nu till anledningen för överskriften. Det är ju söndag idag och trots att klockan är halv elva så sitter jag här i mina pyjamasbyxor Har nämligen skaffat mig en princip om att på söndagar får man,, om man vill förstås gå iklädd pyjamasbyxorna ända fram till klockan tolv!
Och efter en ovanligt trevlig fredagskväll (kräftskiva) och en ovanligt tung lördagsförmiddag (rejält bakis) så känns det skönt att bara ta det lite lugnt idag.
Yngste sonen kom just hem ifrån ett tvådagars LAN party hos en kompis så han gick raka vägen in i sängen och lade sig. Äldste sonen sover fortfarande men jag hoppas på att han vill följa mig ut i naturen någonstans när han vaknar. Dels kanske vi tar kamerorna med oss och dels så behöver vi leta lagom stora stenar till hans projektarbete som består av att han bygger en utegrill av en cementring som han ska klä in i natursten.
Men vi får se vad det blir, gillar att inte ha alltför bestämda planer utan låta dagen bli som den blir helt enkelt. Vem vet, kanske till och med lyckas skriva lite framåt kvällen igen.
Ha en skön söndag!
britta