lillasysterfix

Hade precis svalt sista tuggan av kvällsmaten när sambon öppnade ytterdörren för att gå ut, och in kommer något svart, lurvigt intensivt jamande  inrusande genom hallen och in i köket.
”Hallååååå….nu är jag hemma igeeeen…..jag är heeeeemmmaaaaa!!!”
Ungefär så hade det nog låtit om han pratat vårat språk, för en så lång utdragen jamning har jag nog aldrig hört.
Måste erkänna att jag inte riktigt hann med att förstå vad som hände och snudd på blev lite rädd, innan jag fattat vem eller vad det var som kom in som skjuten ur en kanon.
Rasmus är ju den mörkaste av våra katter och på något vis så har man inte med honom i beräkningen när han är borta veckovis ibland.
Den här gången tog han nytt rekord genom att vara borta ca åtta veckor och slog det gamla med två veckor.

Så även om jag nästan blev lite skrämd av det plötsliga uppdykandet så blev jag egentligen inte totalt överraskad eftersom både jag och äldste sonen för ca en vecka sedan drömt att han kom hem igen, och det brukar stämma med verkligheten.
Som vanligt när han varit på ”semester” är pälsen i god kondition och förmodligen beror det på att han lever på det en katt ska leva på. Alltså nyfångade levande byten istället för burkmat och torrfoder!
Svansen har han ärvt efter sin mor och det syns verkligen att det är en hel del Norsk skogskatt i honom

Det märktes verkligen att han saknat smaken av ost. Rasmus absoluta favorittilltugg . Ville dock inte ge honom alltför många ostbitar nu när magen inte är van, men självklart fick han några som ”välkommen hem” gåva.

Maten jag lade upp på tallriken tog snabbt slut och den här blicken går väl inte att misstolka.
” Vanudå! Får jag inget mer?”

Skönt att vara hemma på köksmattan igen där man kan ligga och hålla koll på osten uppe på bänken. Det kan ju hända att en och annan bit ramlar ner.

Så nu får vi se hur länge han tänkt stanna den här gången. Skulle tro att det blir ännu en långsemester innan sommaren är slut i alla fall. Sen kommer han väl att som vanligt tillbringa vintern på kökssoffan framför vedspisen
Känns i alla fall skönt att veta att han lever och mår bra och friheten skulle jag aldrig ta ifrån honom. Sambon tyckte inte att vi skulle släppa ut honom på ett tag nu, men vad skulle det tjäna till ??
Katter måste få ha sin frihet och kunna ströva fritt omkring tycker jag. Annars är det inget värdigt kattliv. Och visst tar man risker med alla faror som lurar utomhus, men man måste se det som att de i alla fall är lyckliga så länge de lever.

Men nu är det godnatt och sovgott som gäller

Britta