lillasysterfix

Men det får det väl vara värt!
För trots att det väl inte riktigt blev som jag hade tänkt mig, (det blir ju sällan det här i livet) så har vi haft en ganska bra dag som bjöd på nya upplevelser och nya erfarenheter.
Tyvärr så blev det inte det där lugna avkopplande paddlandet som jag hade inbillat mig att det skulle bli då sambon inte var med, utan ett intensivt tempo och ganska mycket gnäll från sonen som mestadels  tyckte att det gick alldeles för sakta.
Morsan var helt enkelt inte stark nog för att hänga med i hans paddlingstakt och inte kunde hon hålla styrningen heller så han var nog ganska missnöjd med sin kanotpartner även om han försökte dölja det så mycket som möjligt. Men jag gjorde i alla fall mitt bästa och tog nog i för mycket med tanke på min lite krångliga axel och arm bara för att göra honom så nöjd som möjligt.
Men nu vet vi i alla fall att vi inte ska paddla kanot tillsammans då han till och med under ett av de mest irriterade ögonblicken mumlade att han skulle ha haft farsan med sig istället. För här hade han nog föredragit farsans eviga stress och tävlingsinriktning till vad det än gäller, framför morsans utslitna armar och sinnesfridssökande själ
Och jag har lärt mig att om jag ska paddla kanot så ska det vara på en lugnt flytande å eller älv där man slipper kämpa emot motvind och höga vågor. Blev ganska stormigt ett tag längst ute på sjön och det guppade på bra innan vi kommit ur det värsta. Var faktiskt tacksam över att ha flytvästen på då trots att man till en början tyckte att det verkade lite onödigt och överdrivet så länge sjön var lugn och tempot någorlunda lågt.
Har också blivit påmind om att jag faktiskt är lite mer trögtänkt än de flesta eftersom jag inte lyckades lära mig styra kanoten trots svågerns tålmodiga och envetna försök att visa hur det skulle gå till.
Låter säkert jättekonstigt för de flesta! För hur svårt kan det vara?
Men ja….för mig var det inte helt självklart och trots att jag tyckte att jag gjorde exakt som han visade så fungerade det inte och det måste ju tyda på att min hjärna inte kunde ta in informationen som den borde.
Försökte i alla fall hålla humöret uppe och förtränga den gamla bekanta känslan av skam och förnedring över att inte förstå, som gjorde sig påmind ett tag, och jag tror att jag lyckades med det.
Men nog är det intressant att en känsla som dominerade en för så länge sedan som tonåren, då jag umgicks mycket med en människa som ganska ofta idiotförklarade mig, liksom känns så välbekant och blossar upp så fort man utsätts för situationen igen.  Man skäms för att man inte kan förstå något som tydligen är så logiskt för andra, och särskilt när det är just ens trögtänkthet som gör att man förstör upplevelsen för de övriga .
För det sista man vill är ju att vara till besvär ! Vet i alla fall att en av mina läsare vet exakt vilken känsla jag menar här 

Men som sagt så är man nu en erfarenhet rikare och det ska väl ses som ett plus i livets lärobok
Känner mig ganska trött efter dagen och det blir nog tidigt hopp i säng. Sen får vi se hur mycket sömn det blir med hettande solbränna och en stackars överansträngd värkande arm, men det spelar inte så stor roll när man har sovmorgon.
Morgondagen har jag inte riktigt gjort upp några planer för än. Hade tänkt att ta en trädgårdsdag och klippa mina pilträd som vuxit iväg och blivit för långa igen, men med tanke på den här högerarmen så kan jag nog bara glömma det    Så eventuellt blir det så att jag åker och lyssnar när sonen och sambon ska spela tillsammans på ett bröllop  och kanske en loppisrunda före det, men som sagt, inget är bestämt än.
Det visar sig imorgon!
Ha det bra nu och njut av sommarvärmen som äntligen är  här igen!

Britta ♥