Tror att det är jätteviktigt att man har saker att se fram emot i livet. Eller tror…? Det ÄR viktigt naturligtvis! Det är väl egentligen det som hela tiden driver oss att fortsätta våra liv här på jorden.
Tyvärr så består mitt liv just nu inte av så mycket av den varan, men eftersom man kan säga att den situationen mer eller mindre är självvald så ska jag heller inte klaga !
Visst finns det vissa saker jag är ganska säker på att jag ska göra här i livet, men de ligger fortfarande rätt så långt fram i tiden och än vågar jag inte riktigt börja måla upp dem i tankarna.
Under de kommande två åren ska båda sönerna ta sina körkort och det krävs ju både tid och pengar till det.
Så mina drömmar får ligga på hyllan ett par/tre år till och sen får vi se vad som händer.
Men hur som helst så kan man ju naturligtvis unna sig lite vardagsäventyr av det billigare slaget och visst har jag börjat få mer tid till mig själv på sistone.
Imorgon ska jag till exempel ut och paddla kanot med äldste sonen och syrrans familj. Ska verkligen bli härligt att ge sig ut på Siljan utan något särskilt mål. Bara lugnt glida fram och gå iland någonstans där det ser mysigt ut.
Sen har en annan tanke börjat ta form i huvudet på mig och den kommer nog att chocka en del skulle jag tro:)
Jobbar ju på att bli en fördomsfri människa och än har jag väl en del kvar att göra på den fronten även om jag kommit en bra bit på väg i jämförelse med bara två tre år innan.
Vill bara tillägga att några rasfördomar har jag aldrig haft, utan mer de här små onödiga trångsynta och inskränkt uppfattningarna om hur folk bör vara och vad man ska ägna sitt liv åt och inte.
Hmm.? Hur lät det där nu då?
Vad jag menar är att jag börjar få mer och mer förståelse för andra människor och deras intressen.
Ta till exempel classic car week som sätter igång nu till helgen och håller på en hel vecka.
Visst tycker jag fortfarande att det är lite jobbigt när det blir så överbefolkat och eviga trafikstopp nere på samhället, och visst är det synd att det drar med sig så många som mest kommer för att supa sig fulla och bete sig lite grisigt minst sagt, bara för att det på något vis verkar bli mer tillåtet så for det blir stora folksamlingar någonstans. I alla fall när det är fest och alkohol med i bilden.
Men det är bara att inse att man faktiskt kan välja att resa härifrån under den enda vecka det egentligen handlar om. Eller så försöker man hitta något positivt med det hela istället 
Så nu i år har jag faktiskt fått funderingar på att åka ner och beblanda mig med de tusentals entusiaster som finns över hela Rättvik under cruisingtisdagen. Det enda kravet jag har är bara att det ska vara varmt och fint väder så att jag kan ta cykeln ner.
Alla pratar ju om hur roligt det är och hur mycket folk man träffar osv och när till och med äldste sonen tycker att jag borde uppleva det så ska jag nog ta mig en allvarlig funderare, och har jag bara en ryggsäck med lite ”uppiggande” dryck i så vet jag ju att jag kommer att uppskatta folksamlingen
Men än så länge är det bara mest en tanke och i så fall måste jag ta ut en semesterdag på onsdagen eftersom att jobba dagen efter är helt uteslutet för mig.
Sen var det den där ständiga frågan om sällskapet? Sambon ska väl förmodligen ut och …? Ja! Vad kan det vara han ska göra måntro..?
Cykla kanske???????
Och även om sonen och hans kompisar tycker att jag ska ta sällskap med dem så känns det inte heller helt okej. Visst är de trevliga killar allihop och egentligen är det otroligt hur synen på föräldrar och vuxna har förändrats bara sen vi var ute som tonåringar och festade. Vi skulle ju aldrig i livet ha kunnat tänka oss att ta med morsan ut på ”en kväll på stan” vilket dagens ungdomar till och med påstår sig skulle tycka vore roligt.
Tycker att man ska se det lite som en ära att man ens finns med i deras beräkningar
Nåja. Vi får se hur det blir. Ska hålla lite koll på vädret framöver i alla fall!
Ibland känner jag att jag borde skaffa mig en kompis som lever sitt liv ungefär som jag gör. Som är lik mig till sättet och har ungefär samma intressen. Men hur gör man det? Sätter ut en annons kanske?
Det ska helst vara en kvinnlig eftersom det här med att umgås men någon av det motsatta könet i den här kommunen skapar så otroligt mycket besvär och bryderier hos många
Aha! Är de där ute tillsammans? Ja men då måste de ju ha ett förhållande av något slag? Ja..så är det nog! Undrar om deras respektive vet om det? Undrar hur länge det pågått ? osv osv….och suck! Genast är djungeltrumman igång! Jag orkar inte med det! Särskilt inte den dag den ”stora nyheten” når mina söners öron. För min egen del kan det faktiskt kvitta!
Så en tjejkompis i ungefär samma ålder skulle nog vara det perfekta för att behaga omgivningen. Måste bara hitta henne först
Bra egenskaper och intressen skulle i alla fall vara! Lite blyg som jag är, införstådd med att vi lever flera liv och att det finns mer än det vi kan se och ta på, livlig fantasi, gott tålamod, lugn, förstående och en god lyssnare, gilla djur och natur, gärna vandring och foto också, samma dåliga humor som jag, kunna få dessa hysteriska skrattanfall som jag ibland råkar ut för, gilla att åka på loppisar och liknande och gärna ha förmågan att fastna i stenletningens underbara värld Tycka om att läsa och skriva och nöja sig med ett par tre fester per år. Ja en själsfrände helt enkelt!
Vi får väl se! Förmodligen dyker hon upp en vacker dag, när jag förtjänat det!
Men nu måste jag faktiskt komma i säng. Får gå upp extra tidigt imorgon eftersom jag inte hunnit packa något inför morgondagens kanotpaddling. Ska åka och jobba ett par timmar först eftersom jag bara tagit ut en halv semesterdag. Sen får vi hoppas att vädret blir skapligt och att vi i alla fall klarar oss från de värsta regnskurarna.
Så godnatt och sovgott!
Hörs nog imorgon då jag säkert vill lämna en rapport om hur paddlingen gick.
Ha det så bra!
Britta ♥