lillasysterfix

Nu, efter ca 20 år har sambon kommit på att vi ska åka på tu man hand och göra något tillsammans…..?

Som jag har väntat!!!!!!!!!!! 
Och det är inte i samband med att han egentligen ska iväg på något annat som han tycker är roligare än att vara ute med mig…..alltså ingen cykel inblandad…..ingen fiol inblandad…ingen tävling av något slag….inget jobb ??????????????
Hur ska detta gå? Vi två på semester! Utan fiol….cykel….. barn….. jobb mm.
Vad i hela friden ska vi prata om?
Och inte nog med det. Håll i er nu!
Till att börja med hade jag ju nog svårt att förstå vad han menade med att bara han och jag skulle åka iväg på någonting, och när han sen säger att han tänkt att vi ska ut på en turridning och en vandring norrut i Sverige någonstans, så kunde jag riktigt känna hur kugghjulen i min hjärnan gnisslade och knirkade på för fullt för att hitta rätt i gängorna igen.
Vad sa han egentligen? Var den stora fråga de kom fram till när de var någorlunda samspelta efter en bra stund.
För det första! Han är egentligen livrädd för hästar, och för det andra! Har han ro att gå på vandring med mig? Kan han göra sådant utan att det måste tävlas sinsemellan?
För min sambo är nämligen det mesta en tävling och han måste vara vinnaren!
Därför måste jag säga att det är riktigt stort gjort av honom att föreslå en ridtur med tanke på att det faktiskt är ett område jag i alla fall behärskar bättre än honom.

Ja….jag säger då det! Livet är fullt av överraskningar!
Mina spekulationer om vad det kan vara som fått honom att börja tänka i dessa banor sparar jag nog för mig själv, men jag har mina misstankar 

Nåja! Tro nu inte att jag sitter och gnäller och är bitter och otacksam…nej…jag är nog bara lite chockad fortfarande men naturligtvis ser jag fram emot det.
På fredag eller lördag bär det alltså av och det passar utmärkt eftersom jag går på två veckors semester då. (OBS! Vi ska inte vara borta två veckor, utan två nätter om någon trodde något annat) Det är precis den här typen av aktiviteter jag vill ägna mig åt. Komma iväg och se lite nya platser, alltså främst natur. ( Storstäder kan jag vara utan). Leva lite friluftsliv, strunta i klockan och bara vara!
Så även om det kanske är en engångsföreteelse så tänker jag passa på att njuta.
Kameran blir naturligtvis med också, och jag lovar att göra ett långt och innehållsrikt inlägg om denna tvådagarssemester för två
En annan ovan känsla som infann sig var när båda sönerna sken som solar över att mamma och pappa skulle åka ifrån dem i ett par dagar , (även om de försökte hålla masken och spela oberörda). Ja jag vet att de snart är vuxna och hade väl inte väntat mig att de skulle brista ut i gråt och be oss stanna hemma… men ändå!
För mig är det en otrolig känsla som påminner om att de snart inte behöver mig på samma sätt längre och det betyder att det börjar bli dags att tänka på hur jag vill att mitt liv egentligen ska se ut, och vad jag vill få ut utav det.
Spännande

Men nu ska min mage ( som fortfarande inte helt rättat till sig) få en kopp te innan det är dags att krypa till kojs. Ha det bra i alla fall och njut av sommaren så länge den varar

Britta ♥