lillasysterfix

Sitter här och funderar på oss människor och hur olika vi är. Förr tyckte jag att nya människor var något av det jobbigaste och mest skrämmande jag kunde ställas inför, men på senare år har jag börjat tycka att det kan vara intressant och fascinerande att se hur olika individer fungerar och framförallt agerar.
Bara det här med vad som är rätt och fel och sant eller falskt är ju i stort sett en tolkningsfråga för var och en.
En del människor vill inte ens riskera att ta död på en myra och ser sig noga för vart de tar sina kliv på stigen, medan andra anser sig ha rätt att döda tusentals…ja till och med miljontals andra människor, trots att vi ju alla från början föds med likadana hjärnor.
Allteftersom vi sedan växer så programmeras, formas och aktiveras våra hjärnor att fungera på det sätt som vi upplever och lär oss av vår omgivning.
Uttrycket ”Barn gör inte som föräldrar säger, utan som föräldrar gör”  ligger det verkligen en hel del sanning i .
Om man tänker sig en skala över personligheter som börjar med personen som inte ens tycker sig ha rätt att döda en myra och slutar med den som kan döma miljontals människor till döden utan att blinka så förstår man hur många olika varianter det finns däremellan och att skalan blir ganska bred.
Själv ligger jag ännu inte  på myrräddarens nivå eftersom jag fortfarande kan slå ihjäl en läskig spindel på sovrumsväggen, en geting i köksfönstret och till och med trä på en levande daggmask på kroken när jag ska fiska (därför att min far under uppväxten lärde mig att göra det). Bryter ju till och med nacken av fisken som jag eventuellt får upp utan att känna mig alltför hemsk   (fast ärligt talat har jag börjat känna ett visst motstånd i ”bakhuvudet” mot det när man hör hur det knastrar och känner hur fisken sprattlar inuti  handen innan livet försvinner ur kroppen på den).
Intalar mig dock att det är en ganska snabb och smärtfri död…..men det kan nog diskuteras???  Usch..vill inte tänka mig in i hur pass mycket smärta fisken hinner uppleva innan den dör….särskilt när man ibland inte lyckats trycka ner alla fenor ordentligt så att man blir stucken innan proceduren är avklarad och måste ta om tag mitt i nackbrytningen??
?……………nej nu tror jag att det är dags att byta samtalsämne?  Eller dags att sluta fiska kanske

Nåja, i alla fall så är det ju vår omgivning som formar oss till att bli som vi blir och hur vi värderar saker i livet. Om min far hade varit ”myrräddare” så hade han aldrig lärt mig att det var självklart och helt okej att gräva upp daggmask ur deras bon i jorden, för att sedan trä på dem levande på en vass krok, och sen dessutom visa hur man snabbast och säkrast fattade tag om fisken utan att riskera att bli stucken innan man med ett tumgrepp tog dess liv  genom att bryta av den nacken.  Nej då hade jag förmodligen sett på människor som kunde göra något sådant som barbarer och känslokalla mördare.
Men i min värld var det helt okej och naturligt.

Men nu kära eventuella läsare…nu ger jag upp för ikväll!
Har suttit i långt över en timme nu och hade tänkt göra ett betydligt längre och djupare inlägg men just den här kvällen verkar vara en sådan då jag hela tiden blir avbruten och då tappar jag liksom tråden i tankarna som gjort att jag fått lust att skriva av mig.
Dessutom kan jag erkänna att den första arbetsveckan satt sina spår i både kropp och själ på olika vis så det är nog bara att låta hjärnan vila och krypa till kojs istället
Har inte gett upp tanken på att sova en natt i fäbodstugan än även om jag insåg i morse när regnet öste ner att det i alla fall inte skulle bli någon fredag till lördagsövernattning.
Imorgon sägs det dock att det ska bli strålande sol och ca 15 grader varmt och om det stämmer så finns det nog en chans att jag kommer iväg på en minisemester från ”livet” som rusar på och just nu tycks ta alltför mycket plats i hårddisken på min lilla hjärna

Nu krävs det ju inte så mycket innan den ska bli full på en sådan som mig men ändå.
Behöver göra en liten utrensning, uppdatering och helt enkelt få lite distans till allt det som rör sig i huvudet just nu, och då finns det inget bättre sätt än att göra det i ensamhet.
Så fungerar jag i alla fall…men som sagt…vi är alla olika och  tur är väl det  

Godnatt!

Britta